277 för hvilket ändamål tillhörande byggnader och lustparker, men icke underlydande hemman skulle få användas, — befriades rusthållare vid de skånska kavalleriregementena ifrån den förut åtagna skyldigheten att utgöra vargeringsmanskap, hvarjemte en s. k. passevolansafgift beviljades att af rotehållarne vid den indelta armén utgöras i stället för den kostnad dessa fingo vidkännas för matsäckar, drickspengar och skjuts åt soldaterna vid öfningsmöten. T afseende på under riksdagen yppade frågor om »rikshushålls-författningar, andra ekonomiska anstalter, ledande till en allmän och till menighetens nytta eller särskilda inrättningars förbättrade skick», anmäldes hos K. Mit, genom skrifvelser, ständernas »hemställanden, önskningar och förslag» i åtskilliga ämnen, af hvilka några må här anföras, såsom: om utfärdande af en författning rörande skogarnes rensning från stubbar och skatar; om inskränkning i tillåtelsen för skojare och tattare, att stryka omkring på marknader; om undersökning rörande förhållandet med fjerdingsmäns boställen; om författningar rörande gårdfarihandeln; angående straf för den, som felat i fullgörandet af åliggande snöskottning; angående inrättande af så kallade hushålls-nämder; angående inskränkning i näringsidkares rätt att besöka frimarknader; angående slag-afgiften vid auktioner; angående ersättning till stamrotar af s. k. hjelp- eller strörotar för så väl soldattorp, som mulbete, vedbrand och gärdslefång; angående rättigheten att begagna ekskog; angående medel till fabrikernas upphjelpande; angående skärpning îi straffet för lurendrejeri och tullförsnillning; angående jemkning i extra roteringen; angående förhöjning i postskjutslegan, samt åtskilliga andra förbättringar i postböndernas vilkor; om medel till åstadkommande af folkets och landets förbättring; om den ipstälda bränvinsbränningens frigifvande; om fångars forslande och vård; rörande landttullbetjeningens förflyttande till strand- och vägbevakning, samt om salpetertillverkningen i riket, o. s. v. En bland de vigtigaste uppgifter 1812 års riksdag hade att lösa, var ordnandet af rikets lnanser, hvilka vid denna tid befunno sig i ett ganska betänkligt tillstånd, synnerligast till följd af föregående riksdagars beslut att till betäckande af krigskostnader m. m. anlita Riksbankens kredit genom utsläppande af en större sedelmassa utan motsvarande grundfond. Den jemförelsevis till bankens metalliska valuta och rörelsens behof öfverdrifvet stegrade massan af allmänna och enskilda kreditsedlar, hade i en otrolig grad höjt alla varupriser och derjemte förorsakat rubbningar i de esta penningaffärer, hvarjemte Sveriges ütrikes handel drabbades af kännara förluster genom skeppsuppbringningar, kaperier o. s. v. Vidare hade 1811 års missvåxt gjort införskrifvandet af ett mer än vanligt stort förråd af spannmål till en nödvändighet. På grund af dessa och åtskilliga andra örbållanden uppsprang kursen på Hamburg till en medelhöjd af 112 1/2 skillingar banko för en riksdaler, under det att Riksbankens silfverutveximng inskränktes och Riksgäldskontorets räntebetalningar å den utländska 31 11on instäldes, hvilken senare vid 1810 års slut uppgick till 11 millioner specie. si u att med ständerna öfverenskomma och besluta om den 12 ger regleringen af rikets finanser, vidtog regeringen åtdertill ledande åtgärder. Sålunda öfverlemnades 25 April till derna en kungl. skrifvelse angående bevillningen och samma dag äfven