276 handlade den 6:te om spelkort och biljarder och den 2:dra om öfverflödig betjening, hvilken senare § föreskref, att derest hos privat person fanns flere än två betjenter eller »laquayer», skulle för den tredje, utom afgift efter II art., erläggas bevillning med 2 rdr, för den fjerde 4 rdr, för den femte 6 rdr och för hvarje af de öfrige 10 rdr, hvarjemte stadgades, att under namn af betjening skulle förstås kammartjenare, taffeltäckare, jägare och alla andra af månkön, som till uppassning brukades, ehvad namn de än månde hafva, minderåriga tjenstegossar härifran dock undantagna. Dessutom skulle all sådan betjening i ett hushåll sammanräknas, så att om frun t. ex. uppgaf sig hafva särskild betjent, för att dymedelst undvika den högre afgiften, så kunde en dylik uppgift icke godkännas. Slutligen fanns föreskrifvet i IV art. första §, att den, som med vederbörligt tillstånd begagnade husprest, skulle erlägga 25 rdr i bevillning. Om nutidens lagstiftare fingo det infallet, att bestämma en likartad afgift för alla kringresande eller vandrande »prester», som »förkunna ordet» i enskilda hus, så skulle statskassan antagligen tillskyndas en icke obetydlig inkomst. derest icke en slik beskattning kunde ha till följd, att dylika »näringsidkares» antal betydligt förminskades. Under farhåga att allt för länge hafva uppehållit sig vid 1812 års bevillningsförordning, nödgas utg., om ock med saknad, förbigå åtskilliga andra bestämmelser i densamma, särskildt i II art., hvilken visserligen har sin motsvarighet i senare tiders bevillningsförordningar, men likväl i många afseenden är af skiljaktig beskaffenhet. För att nu icke tala on det deri förekommande uppräknandet af alla möjliga sorters embeten och sysslor och dess stundom nästan hårfina skiljaktigheter, såsom t. ex. då en kammarjungfru skulle erlägga bevillning för »lön, rörelse och egendom m. m.» med 4 rdr, men pigor deremot vara befriade o. s. v., hvilket allt skulle kunna gifva anledning till åtskilliga intressanta jemförelser, så torde man dock af det anförda kunna finna huru väsentligt tiderna förändrats i fråga om beskattningsväsendet under den tidrymd, som förrunnit sedan denna bevillningslagstiftning var gällande. Slutligen torde det benäget ursäktas, om man äfven skulle kasta en hastig blick på 1812 års riksdags verksamhet i öfrigt. Utom åtskilliga förändringar i allmänna lagen, hufvudsakligen i fråga dels om inskränkning af den numera alldeles upphäfda rättigheten för s. k. nabo att inlösa försåld fastighet i stad, dels om bördsrätten derstädes, dels om ransakning vid flera domstolar med sådana för stöld tilltalade personer, hvilka begått dylikt brott på olika orter, dels om straffbestänmelser för dem, som taga gåfvor eller mutor från utrikes makter, och dels huru förfaras borde med sådan svensk undersåte, som tagit tjenst utomlands m. m., beslötos jemväl nya stadganden angående besvärs anförande hos K. Må öfver konsistoriernas utslag, angående inskränkning 2 den konungen hittils förbehållna pröfningsrätten i vissa gröfre brottmäål, äfvensom ang. ett par smärre förändringar i utsökningslagarna. 1 På särskilda framställningar från K. M:t upplätos kungsgårdarne Flyinge och Dalby, »för att till stuterianläggning åter begagnas», — anslogos 201 rdr för anläggning af ny väg mellan provinserna Vermland och Jemtland, — bifölls inrättande af ett invalidhus vid något af de kongl. lustslotten,