288 ligen tillsammans bildade det halfva hemman under n:r 1, hvilket sedermera nästan oafbrutet intill vår tid legat i sambruk med Flosjötorp och tillhört samma egare. Staffan Klemetsson hade äfven grannar vid Limmingen och Mosserud. Vid häradstinget 1672 16/2 beviljades på hans begäran rågångssyn mot Limmingen. Denna tyckes dock hafva inskränkt sig till ett mera fullständigt uppgående af den genom 1655 års förut omtalade syneprotokoll faststälda gränsen. Elfva år senare, vid häradstinget 1683 2/2, begärde Staffan »syn och besigtning» å skillnaden mellan Flosjötorp och Mosserud, men först 2 år senare, vid häradsting 1685 12/3 »Förordnades domaren Björn Persson på Saxhyttan, nämdemännen Kanl Björnsson i Trösvattnet, Per Persson vid Grythyttan och Lars Persson på Käringborn, att bese och förfara granneligen om Staffan Klemetsson i Flosjötorp njutit den rösegång till godo, som 1655 års den 18 juni (gifna) dom honom tillegnar, och om Henrik Henriksson i Mosserud der utöfver någon åverkan gjort, som Staffan sig besvärar öfver. Då der så i sanning är son Staffan klagar och parterne ense blifva, må nämdemännen upprätta lagliga rösen; sedan der de icke kunna sämjas om den förmenta åverkan, stånde sådant till lagligt ompröfvande och utslag, enär synemännen derom gifva sin berättelse». Den ifrågasatta förlikningen synes dock hafva kommit till stånd, emedan saken icke vidare förekommer i domböckerna. Vid Grythytte häradsting 1684 7/2 »Kommo för rätten Björn Nilsson i Svartnäs och Staffan Klemetsson i Flosjöhyttan, berättandes å sina egne och sina grannars vägnar huruledes de af stubberot och ödemark hafva upptagit följande torp: Flosjötorp och Svartnäs, Skärsjön (Sirsjötorp) och Lönnhöjden, Vestgötetorp och Hälletorp, Hasslehöjden och Furunäs, Stensnäs och Torrvarpsund, i hvilka torp de föregåfvo sig underdånigst åstunda hos hans K. M:t ansökning att göra, det de dem för sig och sina barn till skatte (vele) sig tillhandla, begärandes rättens attestatum om dessa torp icke således af dem upptagna äre vordne, som ock att de bruha och idka bergsbruk. Kronones befallningsman, äreborne och välbetrodde Karl Giliusson med häradsnämden vittnade (att) dessa alla torp purt krono- och stadgehemman äro, endeles af dess åboers förfäder eller af dem sjelfva upptagna varit, eller ock att de af andra sig tillhandlat röjselrätten och att de idka bergsbruk; hvilket vittnesbörd dem beviljades under mitt namn och häradssekret». Denna framställning om skatteköp ledde ej till önskadt resultat. Enligt landshöfdingen Didrik Wrangels bref 1688 14/4 »afslogs och förvägrades torparen att köpa skatterättigheten af Flosjötorpet». Det dröjde sedan nära ett helt sekel innan denna förändring i jordnaturen för de flesta af uppräknade torpen kunde åvägabringas. Huru dervid tillgick torde blifva tillfälle att en annan gång relatera. Ännu en hemmanstvist — den sista — som Staffan ville utföra, förekom vid häradstinget 1685 13/3, hvarom det heter i domboken: e »S. d. Üppsköts till nästa ting det käromål Staffan Klemetsson i Flosjötorp hade till Nils Jonsson i Svartbäcken angående inlösningsrätten af Svartbäckshemmanet, efter Staffan Klemetsson icke hade de åberopade brefven nie sig angående hemmanet. Emellertid förbödos parterne (att) osparsamligen v vårdslöst handtera skogen».