293 enkan och hennes barn skall vara mycket præjudicerligit och aldrig af dem underskrifvet, påståendes han att njuta ett lagligt arfskifte och delning, så att ingen må ske något för när; hvilket honom af rätten beviljades att förrättas af domaren Björn Pedersson på Saxhyttan, nämdemännen Olof Nilsson på Brunshyttan, Per Persson på Grythyttan och Lars Jakobsson på Brunshyttan, således, — att enkan njuter sin treding och fördel efter lag och bägge barnekullarne ärfva efter fadern lika; men hvad anbelangar det sal. Mats Staffanssons enka och Göran Matsson af första kullen vilja prætendera mera mödernesarf innan de till skifte träda, så kan rätten intet finna dem der till berättigade vara, emedan de en gång med det arfskiftet varit benöjde, som deras sal. svärfader med dem den 17 Juni 1673 uti gode mäns närvaro gjort, och intet ifrån den tiden deremot protesterat eller klandrat». Nytt arfskifte hölls kort derefter, 1687 24/5, men några dagar derförinnan, eller 16 Maj, hade den hemmavarande mågen Per Matsson af sin svåger Göran Matsson köpt hans hustrus »systerdel uti fäderne och möderne» så väl i Flosjötorp, som i Per Anderstorp och Karlstorp i Flosjöhyttan, för 299 daler kpmt, och denna egendomsaffär gaf sedermera uppslaget till nya rättegångar, hvarom vidare här nedan. Utg. kan nämligen icke underlåta att derförinnan kasta en blick på Flosjötorps jordbruk, som måste hafva varit mer än lofligt klent, om man får tro hvad domböckerna derom veta att förtälja. Vid häradstinget 1687 11/6 tillsades 2:ne nämdemän, ofvan nämde Ölof ÖOlofsson och Lars Persson, »att värdera säden i Flosjötorp, som på åkern står, hos sal. Staffan Klemetssons, den tid han mogen är och uppskäras skall, arfvingarne till större riktighet»; men vid tinget 1689 8/10 »aflade Per Mattson i Flosjötorp sin ed, att 1687 intet blifvit mera än en half sillfjerding, som skulle delas emellan Staffan Klemetssons arfvingar; derföre frikändes han för arfvingarnes moders tilltal i detta mål». Häraf vill det ju synas, som om spanmålsskörden varit ytterst obetydlig. Att åkerlapparne vårit små, kan man dock anse som säkert, ty i bergslagen odlades nästan all spanmål denna tid på svedjelanden. AÄngående den här ofvan omförmälda nya tvisten om bördesrätt i Flosjötorp, hvilken synes hafva tagit sin början vid häradstinget 1689 27/1, innehåller domboken för s. år 31// följande: »S. d. Kärade Nils Jonsson i Svartebäcken, genom sin hustru Kerstin, till Peder Matsson i Flosjötorp, angående den del som Göran Matsson vid Sången uti Flosjötorpshemmanet till svaranden försålt hafver och tillkommit hans hustru Karin, hvilken hustru Kerstin så vida förmenar sig der till berättigad, som hennes sal. man Mattes Staffansson var bemälde Karins broder, och nu å sina barns vägnar det inbörda söker, hvilket hemman ock är hennes sal. mans fasta möderne. Kyrkoherden vördige och vällärde hr Jakob Fabricius, å svarandens vägnar, exciperade sägandes: att emedan Staffan Klemetsson, som fader var åt kärandens man, har gjort i sin lifstid den förordning, att efter Mattes Staffansson, kärandens man, skulle hafva Svartbäcken, så skulle deremot den andra systern Karin, Görans hustru, hafva sin del i Flosjötorp, som då den tiden intet bättre excolerat var än som Svartbäcken. Käranden vill intet tillstå den gjorde förordning, hvilken för henne, som den skrifteligen fattad är, upplästes, men de lösören, som deruti förmäles fördelte vara och hon undfätt, 2 tillstår hon, sägandes icke någon fördelning gjord vara på det fasta, utan allenast i det lösa. Svaranden tillstod att det varit hennes sal. mans mödernes dord, eller hennes svärmoders rätta tillfallne ärfteliga egendom efter sin fader