294 Ven-Påvel. Påvel hade tre söner Erik, Mattes och Mårten, och fem döttrar Elsa, Gertrud, Elin, Annika och Cecilia. Elsa har varit kärandens svärmoder och hon tillika med sin man skall inlöst hafva och besutit Flosjötorpshemmanet. Detta uppsköts till måndagen, då svaranden pålades att framskaffa brefven, af hvilka rätten kan hafva underrättelse, huruledes detta Flosjötorpshemmanet inlöst är.» Men då denna sak åter företogs 3/6, saknades ånyo de äskade brefven, hvarföre rätten »Pålade Peder Mattsson i Flosjötorp tillika med sin svärmoder hustru Valborg Matsdotter, att sig vider 20 daler smts vite inställa uppå det tinget, som de saker upptagas skola, hvilka nu oafgjorde blifva, med alla sina bref och dokumenter som angå köpet på Flosjötorpshemmanet, att emot Mats Staffanssons barn utföra, då denne sak skall företagas och lagligen afgjord blifva». Å det följande tinget 1689 8/10 förekom saken ånyo, då svaranden visserligen var försedd med dokument angående afl. Staffans egendomsaffärer; men nu, heter det, att som käranden, hustru Kerstin Eriksdotter, »intet hade någon målsman med sig för sina barn, så kunde rätten icke uti saken skrida till doms». Sådana målsmän eller förmyndare hade visserligen ett par gånger blifvit förordnade, men ingen synes ha velat åtaga sig uppdraget, förmodligen af den orsak att barnens moder, hustru Kerstin, icke varit af den angenäma sortens qvinnor. »Domaren» Björn Persson vittnade emellertid angående sterbhusets ställning, »att ingen säkerhet är om gälden», hvarmed han menade de utestående fordringarna, emedan dessa funnos antecknade endast »på karfstockar», med anledning hvaraf rätten ålade enkan, »hustru Valborg att uppsätta en förteckning på all den gäld, som hon uppburit hafver, att den sedan delas kunde proportionaliter emellan samtliga arfvingarne». Härjemte tillsattes Olof Nilsson i Skärtorp och Anders Eriksson i Brunshyttan, barnens morbroder, till förmyndare för afl. Mattes’ barn. Vid häradstinget 1690 23/5 afgjordes tvisten på det sätt, att ny värdering af kronobefallningsmannen Ånders Warg och sex nämdemän skulle hållas på sterbhusets samtliga egendomar, inuan sjelfva hufvudfråägan kunde afgöras. Mot detta beslut vädjade svaranden Der Matsson till lagmansrätten, som å häradsrättens utslag tecknade en så lydande resolution: »Denna domen præsenterades på lagmanstinget i Vesterås den 19 Juni 1690, hvaruppå resolverades att appellanten tillåtes taga stämning på sina kontraparter till nästa lagmansting, då dom och hvad lag och processen likmätigt är vederfaras skall. På lagmansrättens vägnar Gabr. Er. Lillieflycht». Denna resolution synes icke ha fallit hustru Kerstin i smaken, enligt hvad följande domboksutdrag för 1690 20/8 närmare utvisar: »Åtvarnades Nils Jonssons hustru i Svartbäcken, som enständigt påtalar och med åtskilliga invändningar vill disputera lagmansrättens resolution af den 19 Juni sistledne; rättandes hörsamligst sig hon med sin vederpart Per Matsson i Flosjöhyttan efter bemälte lofl. lagmansrättens resolution». Samma dag (1690 23/5) rätten meddelade sitt ofvan anförda beslut om ny värdering å Flosjötorps fastigheter »Insinuerade Nils Nilsson i Moen 1 en skriftelig protest emot det köp, som hans svärfader Göran Matsson i Sången gjort med Peder Matsson i Flosjötorp. 1 Beläget å Skålhyttelagets egor.