296 man», som han kallas i en häradsattest 1692 21/5, med sin hustru Anna Staffansdotter, fortfarande besittningsrätten till Flosjötorp. Såsom kulturbilder från denna tidsperiod må dock ännu några domboksutdrag meddelas: 1689 7/10: »S. d. Upphofs det käromål, som hustru Valborg i Flosjötorp hade till Nils Jonsson i Svartbäcken, angående det hans styfson Klemet Matsson skolat lagdt en kafla i munnen på hennes häst, efter det hölls af intet värde, ej heller hafver hästen derutaf tagit skada». S. d. »ÖGaf sig in för rätten af hastige mode Nils Jonsson i Svartbäcken fanen; derföre pliktade han till Grythytte kyrka en kanna spanskt vin eller 6 daler kpmt». 1690 22/5: »S. d. Frikändes enkan hustru Valborg Matsdotter i Flosjöhyttan för enkan hustru Valborgs i Limminge käromål om skadestånd för (det) hennes svin skall hafva ätit opp hustru Valborgs i Limminge rågstack, emedan enkan, som rågstacken egde, intet om honom gärdat hafver, utan låtit svinen i förleden höst något efter Mikaelis tid honom uppäta». 1690 20/8: »S. d. Förordnades nämdemännen Karl i Trösvattnet, Lars Persson på Kärfvingeborn, Lars Jakobsson på Brunshyttan och Håkan Larsson i Elgviken att mäta och värdera den skada och åverkan som Erik Olofsson i Limminge tillfogat hafver Peder Matsson i Flosjöhyttan på sin skog, både med skogefällande, löftagning och näfvertägt, sökandes parterne att förena, eller, så framt de icke kunna förenas, så skall Erik Olofsson denna bemälte åverkan betala efter dessa gode mäns mätis ordom och ompröfvande, samt skall Erik Olofsson betala till Per Matsson 9 daler kpmt för en galt han tillstod sig för Per ihjälslagit, då han kört honom ur sin hägnad der han var inkommen». Inom Grythytte bergslag var den ekonomiska ställningen vid denna tid ganska bekymmersam. Öm anledningen och orsakerna härtill lemnar nedanstående häradsattest, afgifven å ting 1691 16/5, en ganska målande skildring: »S. d. Upplästes en restlängd, och vittnade nämden den sann och riktig vara efter de annotationer, som gjorde äro vid hvart och ett hemman och person, jemväl att kronones befallningsman räntorne inmant med all flit till de terminer de utgå bort, hafvandes allmogen fuller gjort sin flit dem att erlägga; men emedan 1) i denna bergslag är en mycket dyr och svag ort, långt ifrån städerne aflägsen, så att allmogen hafver lång väg till Nora, hvarest de mestedels till sitt uppehälle köpa måste, hafvandes ock de till grufvorne en mycket lång väg; 2) hafver tack- som stångjernet i dessa år fallit uti mycket ringa pris, att bergsmannen sig till skada arbetar, hvarigenom ock allmogen förlorat all sin kredit; 3) är ock derföre nu en svår tid efter penningar; 4) saltets stegrande och dyrhet hafver ock allmogen tryckt; 5) varit beklageligen en stor missväxt och svår fodertid för kreaturen i dessa år; 6) äro ock de hemman och torp, hvilka under Hällefors silfverbruk lagde äro, med många dagsverken besvärade, men hafva ringa och små hemman; och således hafver allmogen för ofvantalde orsaker intet kunnat, som de gerna velat, denne rest betala». I fråga om tackjernspriset må här tilläggas att detsamma, som åren 1684 och 1685 utgjorde 12 daler, sedermera oafbrutet nedgick, 1686 till 11 daler, 1687 till TO daler, 1688 till 9 daler, 1689 till 8 daler, 1690 till 6 daler, 1692 till 5 à 5 1/2 daler kpmt för ett skeppund. Priset höjde sig derefter småningom, så att det 1697 utgjorde 8 till 10 daler, hvilken sistnämda siffra i 1700-talets början under åtskilliga år var så godt som oförändrad. Af de anförda siffrorna kan man ock erhåälla en föreställning om