295 förmälandes: att Per Matsson till dato intet ännu till hans svärfader tillfyllest betalt de 950 daler kpmt, som han utfäst för hans svärmoders lösa och fasta arfsrätt efter sin sal. svärfader Staffan Klemetsson; derföre kan han intet tillåta det Per Matsson, som är en utom börden, skall få hans hustrus rätta bördsrätt inlösa, efter som hans svärmoder en arfvinge är af Flosjötorp, hvars morfader sal. Påvel det upptagit; begärandes han penningarne emot köpet få insätta och jerden inbörda; hvilken protest efter begäran till vidare lagligt utförande intecknades». Denna protest synes dock ha stannat dervid, enär något beslut eller annan åtgärd i följd deraf ej kunnat återfinnas i häradets handlingar. Men äfven hustru Kerstins bördsanspråk tyckes småningom ha fått förfalla. Visserligen »resolverades» 1690 21/8, att så snart frågan om ny värdering efter lagmansrättens 19/6 gifna resolution blifvit afdömd, »ville rätten sig med dom förklara emellan Olof Nilsson i Skärtorp tillika med hustru Kerstin i Svartbäcken och hustru Valborg så väl som Peder Matsson, angående Flosjötorpet och de flere hemmansdelar, som Peder Matsson sig tillbandlat hafver af Göran Matsson vid Sången den 16 Maj 1689, till hvilkas inlösande hustru Kerstin i Svartbäcken å sina barns vägnar hafver hos domaren välaktad Björn Persson insatt penningar, som hans qvittens skall utvisa»; och genom lagmansrättens dom 1691 11/6 blef häradsrättens utslag om ny värdering och delning faststäldt, så att befallningsmannen Warg 1692 erhöll landshöfdingens order att »sådant till en rättmätig exekution ställan; — men förmodligen ansågs frågan sedermera vara af så qvistig natur, att häradsrätten icke tilltrodde sig att afgöra densamma, ty den hänvisade parterna slutligen (1693 28/1) till — Bergskollegium . . . Beslutet härom, som är ett karakteriserande fattigdomsbevis, lyder sålunda: »S. d. Remitterades i ödmjukhet sal. Mattes Staffanssons omyndige barns förmyndare Olof Nilsson i Skärtorp och Klemet Matsson i Svartbäcken, som nu intet tillstädes var, utan styffadern Nils Jonsson å hans vägnar, till det höglofl. kongl. Bergskollegium, att ödmjukligen denne sak andraga och utföra låta, om den rättighet käranderne prætendera af Flosjötorps besittningsrätt för svaranden Peder Matsson i Flosjötorp; emedan som samma hemman är upptaget på allmänningen, och tingsrätten ej underrättad är om slikt hemmans rättighet; kunnandes då svaranderne alla sina skäl och fastebref i ödmjukhet producera, så framt det böglofl. kongl. Bergskollegium täcktes denne sak upptaga». (1) Vid det följande häradstinget uppstod fråga om ersättning för rättegångskostnad, men äfven detta käromål afvisades på grunder, som synas gi 250 egendomliga. Det heter nämligen derom i domboken 1693 30/5 sålunda: X»Kunde rätten intet upptaga det käromål, sal. Mattes Staffanssons omyndige barns målsman Olof Nilsson i Skärtorp, jemte modern hustru Kerstin Eriksdotter i Svartbäcken hade till Per Matsson på Flosjöhyttan, angående vedergällning de söka för den omkostnad och (de) rättegångsexpenser de föregifva sig vid den lofl. lagmansrätten användt på saken, som angår värderingen uppå sal. Staffan Klemetssons hemman och torp, efter som Per Matssons hustru ursäktade sin man vara hindrad deraf, att hans fader Mattes Persson nyligen är blifven död». Härefter finnes denna bördestvist icke vidare omtalad. Antingen hade den i Bergskollegium afgjorts till Per Matssons fördel eller ock hade frågan fått förfalla. Emellertid innehade Per Matsson, »bofast och ärlig