298 egenskap af »sädesräknare» uppskattat hans tiondeafgift för hög. Deröfver klagades hos länsstyrelsen, som faststälde en af andra personer verkstäld lägre uppskattning. Häraf tog sig Olof Svensson anledning att stämma de båda första sädesräknarne med yrkande bland annat af ersättning för den honom förorsakade kostnaden hos länsstyrelsen, men detta yrkande afslogs, så att han derigenom i verkligheten fick betala mera än om han nöjt sig med den första uppskattningen. Han vann blott den erfarenheten, som man ofta glömmer, att »snålheten bedrager visheten». Vid det följande tinget, 1699 5/6 »Androg Olof Svensson i Flosjötorp, som stämd blifvit af Anders Ersson i Flosjöhyttan angående slagsmål på honom och hans hustru, saken förlikt vara, hvarvid länsmannen ansades att underrätta sig om saken, och, der den af värde fins, å embetets vägnar den samma utföra». Förmodligen var saken obetydlig, ty man finner hvarken detta eller något likartadt mål angående Olof Svensson omtaladt i de följande domböckerna. Under sina första år vid Flosjötorp hade han deremot ett icke obetydligt antal skuldfordringsmål att bevaka, dels för sterbhusets och dels för sin enskilda räkning. Blott ett enda domboksutdrag må i detta hänseende anföras. Det lemnar en ganska god inblick huru det vanligen tillgick vid öfverlåtelser och utredningar inom bergsmanshusen under denna tid, och lyder sålunda: 1699 5/6. »S. d. Kärade Olof Svensson i Flosjötorp, fullmäktig för sin broder Peter Svensson, å bemälte sin broders vägnar, till sal. Olof Börilssons enka i Flosjöhyttan, hustru Marina Ersdotter, skuldfordran angående; berittandes det sal. Olof Brynilsson, som varit Olof Börilssons svåger och haft dess syster till hustru, blifvit skyldig till Peter Svenssons svärfader Staffan Klemetsson i Flosjötorp 25 skeð tackjern, 6 pund mjöl och ett pund salt, hvarpå, jernet nämligen, skall varit en skärstock, då bytet varit efter Staffan Klemetsson, som sedan förkommit, och det öfriga Per Matsson, Staffans måg, uppskrifvit; — påståendes Olof Svensson å sin broders vägnar, att som Olof Börilsson antagit den systerdel, som efter Olof Brynilsson varit i hemmanet, enkan ock denna gäld måtte betala. Enkan svarade, det har Olof Brynilsson eller dess enka, då hon lefde, denna skuld aldrig erkänt, dess utan har Olof Brynilsson ingen del egt i hemmanet å sin hustrus vägnar, utan hon blef död innan fadern Böril Andersson, som hemmanet egde, hvilken ock på hemmanet ett testamente den 28 Maj 1697 gjort och det, hvad besittningen vidkommer, till sin son Olof Börilsson uppdragit, mot det han honom och Ölof Brynilssons små fattige barn föda, gamle mannen efter dess död till grafva, och barnen t en rätt uppfostring förhjelpa skulle, som testamentet af samma innehåll för rätten uppvistes. Uppå Olof Svenssons begäran intygade skomakaren Per Ersson, att han hörde Olof Brynilsson något före hans död tillstå i Flosjötorp, adt han var Erik Staffansson, Staffans son, skyldig 5 skéð tackjern, och det är för pass 12 år sedan. Svaranden androg än ytterligare, att enkan letde efter i10 år och krafdes aldrig derpå. Olof Svensson begärade anstånd till annat ting med saken, att Peter Svensson må med de öfrige Staffan Klemetssons arfvingar här om få konferera, efter de alle äro i skulden lika delaktige, och den den emellan är odeld, hvilket vid sådan beskaffenhet rätten beviljade med tillsägan det Peter Svensson, innan rätten sluter något vidare i denne sak eller den före-