231 Carl Gustaf Bäckgrens och Elisabeth Sundblads barn: VIIL 1. Elisabeth, f. 1871 26/7, död kort efter födelsen. 2. Gösta, f. 1873 30/1. 3. Märta, f. 1874 19/3. 4. Johan OÖOtto, f. 1876, död kort efter födelsen. 5. Karl, f. 1882 28/6. Förut är omtaladt (sid. 317) hurusom Öxelberg tillbragt 29 af sina verksammaste lefnadsår vid Flosjötorp. För att närmare belysa den politiska verksamhet, hvaråt han sedermera fick egna ett par år, meddelas töljande af van mästarehand tecknade skildring deröfver. Densamma är hemtad ur Svenskt biografiskt lexikon, nya följden, bandet VIII (tryckt 1881) sidd. 601—71 och 551, samt lyder sålunda: Oxelberg, Per Persson, förvärfvade stor namnkunnighet vid de båda första riksdagarne efter införandet af den konstitutionella styrelseformen i Sverige, och har af många blifvit ansedd såsom martyr för ett åskådningssätt hos de maktegande, som stod i rak strid med den nya grundlagen. En framställning af de tilläåragelser, genom hvilka han blef känd öfver hela riket — på samma gång eti bidrag till vår riksdagsbistoria — jemte några upplysningar om hans lefnadsöden i öfrigt torde derföre här icke böra saknas. . Han var född den 4 Augusti 1752 på Öby gård i Fellingsbro socken i Nerike. Hans föräldrar voro inspektoren Per Oxelberg och Magdalena Ekelöf. Bestämd för praktiska yrken, ehuru han ej torde hafva saknat anlag åt det literära hållet, erhöll han anställning såsom bruksinspektor vid ett bruk i hembygden och innehade sedermera dylika befattningar inom Nora och Grythytte socknar. Efter sitt giftermål med enkefru Katarina Dahlberg öfvertog han såsom brukspatron Flosjötorps bruk i sistnämnda socken. Efter hustruns död fyttade Ö. till Karlskoga 1808, hvarest han var bosatt på egendomen Källmo och ingick 1810 nytt äktenskap med Maria Beata Hultman. Inom bergslagen hade han länge åtnjutit allmänt förtroende, innan han utsågs att vid 1809 års riksdag vara representant för Karlskoga i bondeståndet. Så hade han 1801 haft uppdrag af allmogen i Grythytteheds och Hellefors härader att under den rådande spanmålsbristen hos Allmänna Magasins-Direktionen i Stockholm söka utverka undsättning. Den erfarenhet, han då gjorde, synes hafva för alltid hos honom alstrat det misstroende till denna inrättning och dess embetsmän, som omsider gjorde hans olycka. — Ehuru Öxelberg inom riksdagen Hade sin plats i bondeståndet, tillhörde han både genom kunskaper och social ställning ingalunda allmogeklassen. Han använde den »ståndspersoner» förbehållna titeln »brukspatron», och en af hans vänner, en komminister i V ermland, yttrar i ett bref till O. med afseende på bondeståndets sjelfständiga hållning vid 1809 års riksdag, att denna energi knappast kunnat väntas, »om ståndet bestått af idel bönder, och om icke Farbror och några dylika kraftfulla män kunnat sig der innästla». Öxelbergs talrika skriftliga uppsatsor röja visserligen ingen djupare bildning, men antyda dock icke blott en naturlig lätthet att i skrift uttrycka sig någorlunda korrekt, hvilken ingalunda var vanlig i det gamla bondeståndet, utan äfven en viss beläsenhet. Detta hindrade honom dock icke att till sin ursäkt, då han stäldes till ansvar ör ohemula tillmälen, högtidligen förklara: »jag är bonde, och af mig kan ej ordras vältalarens val af ordatermer».