- Project Runeberg -  Noraskogs arkiv : bergshistoriska samlingar och anteckningar / Första bandet /
347

Author: Johan Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om Flosjötorps gård och hammar samt dess egare - Per Persson Oxelberg, lefnadsteckning med bilagor och testamente

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

347 gång under en ganska svår attack och oro, som bröt ut i uppkastning, besökte mig och visade mig en dess hjerta hedrande ömhet. 5 Herr doktor Hedenström tillböd sig en gång vilja för mig göra ordination, men jag undanbad mig. Min belägenhet tillåter mig inga långa och dryga apoteksräkningar. Jag har väl under hela tiden af en svag och förkyld mage varit plåägad af obstruktion, men jag är lika rädd för laxativ och kolik. På så lösa grunder och efter så ofullkomlig undersökning är det som herr doktor Hedenströms embetes betyg till höga landshöfdinge embetet sig stöder; det är i följe häraf, som jag både om min klagan öfver en aftagande helsa ech ett svårt, dertill bidragande osundt arrestrum, blifvit noterad för osanning ech i följe hvaraf jag ej fått njuta till godo den nådiga föreskrift om en lindrigare behandling, som konungen befallt. Jag är färdig att bevisa och har uppgifvit hvilka herrar och män som besökt mig och sett beskaffenheten ech förhållandet i allt, och jag väntar mig af deras betyg upprättelse för en äfven i denna del tillfogad sårande skymf. Herr doktor Hedenströms på min sista ansökning till landshöfdinge embetet om tillstånd att få sköta min helsa och flyttas i mitt qvarter i staden är af samma halt, och hvaruti efter ordaformerna i utslaget står att hr doktorn mött mig på gatorna, under mina utvandringar och funnit mitt utseende markera god helsa. Om ett af tandfluss, katarr och hufvudvärk svullnadt ansigte, ovant vid fria luften, deraf upprifvet, ser frodigt ut, betyder det ingenting mindre än helsa; min matta och skiddande gång, mina stapplande steg och ändteligen hela min kropp, som liknar ett benrangel, bevisar motsatsen; och alla mina bekanta, till och med allmogen som älskar mig kunna utan tvekan gifva mig ett sannfärdigt betyg om en i högsta grad svag och vådelig belägenhet, för helsan, oberäknadt välfärden. Hr doktor Hedenström är således ett värdigt medel till mina plågors och mitt lidandes förökande och kan hända min för tidiga bortgång, då man af människovännen — läkaren med skäl fordrat ett helt annat bemötande och bedömande. Hela staden känner allt detta; jag fordrar opartisk undersökning och fruktar intet utgången. Sluteligen är mig berättadt det samma hr doktor, på något sätt förehållen sin hårdbet, lofvat förbättra sitt uppförande emot mig och följden blef, att mitt arestrum blef den 20 December rappadt kring kanterne af murarne, hvarifrån draget var odrägligt, och det enkla och utan mellanfyllning gistnade golfvet blef drifvet med dref och jag infördes samma afton i denna nya dunstkrets och vaknade vid vaktmästarens ankomst dagen derpå i ett af hufvudvärk så förvirradt tillstånd att jag med möda fann dörren. Med ett hjerta alltid flödande af tacksamhet, tog jag mig ock genast friheten för hr baron landshöfdingen och kommendören skrifteligen nedlägga min vördnad för denna nåd och rälgerning och jag skall alltid för denna ädelmodiga herre med hela länet dela de känslor, som tillhöra en rättvis och mensklig embetsman. Gifve Gud denna välgerning ej kommit så sent och innan min helsa tagit en obotelig skada. n Jag har redan åberopat sjelfva rättegången och dess gång och hänvisar 1a poxoller och handlingar som röra hela förhåällandet, då jag tillika bör 2a1 ar as som riksdagsman och efter de föreskrifter, som grundlagarne utstaka 210 en tolkning hvartill allmänna lagen föranleder. Jag skulle skatta mig al g om jag kunde uthärda detta lidandet tills min sak hinner framtränga eh zopen, hvarest jag förföljde olyckelige förtröstansfullt vågar hoppas nåd h rättvisa. Men om försynen i sitt allvisa råd så beslutit, att jag dess-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 16 14:01:11 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/noraskog/1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free