378 vndersåterne thes bättre läres och vnderwises vthi Gudz ordh, och eliest mi the helige Sacramenter kunne besökte och tiente blifwe, hafwe wij samme thers ödmiuke bön nådeligen hört, och nu här med aldeles, af konglig macht efterlathe och tilstädie att för:de Ramshytte Cappell skall blifwe wed macht, och vndersåterne så månge som ther till nu lyde och sig lagdt, så och någon hielp til presteboledt giordt hafwe, måge och skole till ewerdelige tider ther till lyde od ligge, och hafwe, och niuthe theres egen Sochneprest, som them med Gudaz oi, och all tilbörlig Kyrketienst kan förestå. Hwarföre wij och här med gifwe uin tro vndersåte Biscopen fulkomlig tilstånd, att förordnere till samme Cappelgil egne kyrkeprester, när så behöfwes. Förbiude förthenskuld alle, ehoo the hely ware kunne, som oss med hörsamheet och lydno äre förplichtede, och besynnerligo Kyrckeherderne vdi Fellesbro och wid Lindesåås, sampt Sochnemännen ther sammstädes, att göre för:ne Ramshytteboer och ther eliest mere till för:ne Cappelgii nu lagde äre, med theras Kyrkeherde, här emoth något mheen eller förfång, wil wår och wåre efterkommenders Sweriges Rijkes Konungers hempd och vrek. Ther huar och enn hafwer sig efter rätte. Schrifuit på wårt Konglege Sbhnt Stocholm denn 19 Julij Anno 1589 vdi wår regementz tijd på thz Förste o Tiugunde. Vnder wårt konglige Insegle (Rikssigill.) (Skadadt.) Förut är äfven omtaladt (sid. 164) att bland kyrkans handlingar funnik »en vidimerad afskrift af konung Johan den tredjes befallning, att Ransberg skall njuta ’Capel’ af d. 24 Aug. 1590», och att denna handling icke kunnat uppletas i andra arkiv, vare sig i original eller afskrift. Äfven denna handling är en bland dem, som lyckligt återfunnits. Den är dok icke vidimerad, men man igenkänner med lätthet kyrkoherden Jonas Pei handstil, och man torde då icke behöfva tvifla på kopians riktighet. Enligt hans anteckning derå, innehades originalet eller »hufvudbrefvet» af fogden Anders Larsson, till hvilken brefvet jemväl är stäldt och som antagligen användt detsamma såsom verifikation till sina kronoräkenskaper, hvilka dock till större delen gått förlorade. Emellertid framgår af den återfunna afskriften, att utg;s förut (sid. 165) yttrade förmodan varit riktig, att brefvet nämligen innehällit en befallniug till moderförsamlingarnes presterskap och andra vederbörande att respektera den nybildade kapellförsamlingens genom 1589 års bref tillerkända rättigheter öch förmåner; men derjente hade församlingen beviljats »ett skeppund stångjern till vin och oblater» hvilket jern fogden befaldes att leverera till kapellet. Slutligen anmodas fogden att, angående den landsväg, hvarom kapellets invånare skri vil, »beställa efter som lägligast kan vara», en vägfråga, som för öfrigt vidare omtalas i en annan af de återfunna handlingarna. Det ifrågavarande brefvet lyder som följer: Jahan then Tridie medh Gudz nådhe etc. Wår ynnest och nådhe tilförenne. Wi låte tig förstå Anders Larsson att våre vndersåter vid Ramshytton, Rijstan och flere hyttor ther vthi tin befalning haffwe haftt deres budh hitt till oss, och klagelighen låtitt giffua tilkenno att the icke niuta vårt öpna breff til godho, thet vij them vthi fiord haffae nådelighen giffua låtit, på tz Cappelle the haffua upbygt, vthan att prestor