379 skapet såsom och andre våre vndersåter ther nest liggiandes, vele emot vårt nådigbe tilstånd icke låta bliffua samma byiar ther vnder effter som vårt förb:de öpne breff förmeler vtan med våld trengia them ther ifrå, Så ær oss sådana theras motvillighet aldeles misshagelig, vele icke heller lijdhat så som the och ieke skole therföre bliffua ostraffade, icke thes mindre befale vi tig her medh alffuarlighen att tu förhielper them, att the aldeles oplassade måghe niuta och beholla hvad vij them med vårt öpne breff förra vtgiffuit til förb:de Cappelle effterlåtit haffue, tz tu them alvarligha på våra vegna föreholla skalt, och att the icke her effter fördrista sig att göra her emot vid högsta onåde oc straff tilgörande, men ther annorlunda sker och vij bliffue her effter ther om vidare bekymbrat skal tu suara oss til then oret våre vndersåter i så måtte bliffver tilfoghat såsom både tu och the med tigh skole sädan för olydno tilbörlighen strafuade bliffua. Vij haffue och nådelighen effterlåtit itt skippund stångeiern til vijn oc oblater til forb:de Cappelle, hvilcket iern tu them leffuerera skalt. Huad som anlangar om then landzueghen ther om the skriffue må tu ther om bestella effter som legligast kan vara oc vndersåterna dregligast, ther med skeer vår vilie och tu veet tig efter rette. Skriffuit på vårt konglighe slått Stocholm then 24 Augusti anno 90. Huffudbreffuet här på haffuer Anders Larsson fogden. Å sid. 160 omtalas, att nästan omedelbart efter utfärdandet af 1589 års bref hade Andreas Pauli Helsingus blifvit hitsänd som kyrkoprest, och MUNCKTELL säger, att »han hade en kort tid här varit kapellan då biskop Bellinus gjorde presten i Ramshytta fullmyndig att hafva all presterätt». Den handling, hvarigenom denna rättighet meddelades, är också en af dem, som lyckligt återfunnits, samt utgöres af biskopens egenhändiga skrifvelse, dat. Skedvi 3 Mars 1591 och lyder, bokstafligen återgifven, såälunda: Jagh Olaus Stephanj, medh Gudz försynn och Kong:e Mai:ttz Nådige behaagh, Ördinarius till Westeråss: Göre wetterligitt, migh haffue, thenne vnderstælle, ordningh bewilliedt och samptyckt: att Allthenstundh, the ærlige och Gudfructige Dannemænn: såsom Bygge och Boo widh Rhamshyttonn och Rijste: haffue, [aff eett christeligitt och Gudhfructight Betenchiande, om Gudz, thens allzmectiges, prijss och ære, iæmwell om sijn ægen saligheettz forfordran] flijteligen, medh myckin åstunden, begæredt, att blijffue försækredt, medh een frij och Christeligh Kyrkiotiænst, vthi sijtt Capell, thett the, medh myckin och stoor omkostnedt, jaa medh alltsåsom störste flijtt, haff:e vpsættie låtitt, och ænmu, medh yterste hielps anwændende, förbættre weele: Och allthenstundh 1 Sidenne begæren ær, vthi sigh sielff, christeligh och Gudz ære till förmerende, Haff:r ma(n), sådenne theres christelige begæren, icke kunnitt affslåå: Huarföre Beståår man them, efter thenne dagh, widh samme Capell, till att Bruuke, niute och Behålle, een frij christeligh tiænst, medh Gudz ordhz prædijken: och Sacramentzens rætte Bruuk, såsom och medh allt annedt, huilket een rætt och ehristeligh kyrkio tiænst tillhörer: Men vppå thett sådenne theres kyrkiotiænst kunde theste Bætre effterkommin bliffue: skole the effter thenne dagh ingom andre sinn hielp bewijse, vthan then, såsom widh theres Capell samme kyrkio tiænst uppehåller: saa allthenstundh vthi någre Byier, the ther om kringh næst elggendes ære, esomofftest till samme kyrkiotiænst Besökie: skall then hielp ——— 1 ä n : De spärrade orden äro öfverstrukna i originalet.