395 kongl. kammar-advokatfiskalen ej med skäl skall kunna den omtvistade allmänning och öken under Kongl. Maj:t och kronan begära, den herr kongl. rådet och dess förfäder i så långlige och af urminnes tider roligen och oqvaldt possiderat hafva, hvilken han och med laga rösen och skillnader vill försvara, uppvisandes till bevis först ett röse på Räfnäsudden vid sjön Norrmoen, som visade nordost till öster och skulle vara ett hufvudröse på denne sida, sedan ett stycke derifrån en vise, som pekade på ett annat röse, som gick linea recta nordost till ett röse på ett berg, som visade samma linea till Storbergsröset och domen 1606 kallar änderöset, hvilket pekade nord till ost, hvarifrån de ville gå till Holmsjöröset, som stod på ett högt berg straxt vid Holmsjön och visade nord-nordost, tagandes derifrån fullmäktigerne en rätt linea öfver Holm- och Hearaldsjön till Sångerötallar, hvarest fullmäktigerne sedan ville gå söder ut till Herrehällen, den de pretenderade vara en skillnad emellan Ramshyttan och Herregården; Exciperandes emot den af herr advokatfiskalen uppviste lagmanssynedomen, som torde till äfventyrs det ordet Bokärn vara förskrifvet och i dess ställe bör stå Gäddekärn, hvilken ock skall ligga uti linien ända fram till Holmsjö röse, och således bör vara densamma, skall och bemälte dom vara emellan private parter, som då intet voro kommitterade att utsätta någon allmänning, förmenandes att som ofvanrörde dom begynner uti nordnordost från Räfnäsudden, uti hvilken linea alla ofvanbemälte rösen kontinuera, allt in till Holmsjöröset, det måtte frälse ägorne så mycket vissare dit hän sträcka. Hvad Sandviks- eller Grimsnäsudden anbelangar, så invända sammaledes fullmäktigerne deremot, att det skall kunna vara den udd som af fiskalen är uppvist, emedan der hvarken fins det gamla korsträd eller någon stubbe, mindre något korsröse, skolandes den uppviste kolbotten ej heller vara den som Tideman Perssons dom omförmäler, emedan den ej synes så gammal vara, och det att Nyckelbäcken gent öfver häremot ligger, kan herr advokatfiskalen så mycket mindre till något skäl vara, som man ifrån en punkt kan draga många linier tvärt öfver både hit och dit. Exciperandes ytterligare och invända emot Rista och Ramshytteboernes inlagde supplik till höglofl. i åminnelse konung Karl den IX emot sal. Christer Claesson, att herr advokatfiskalen den sig till ingen hjelpereda skall kunna bruka och dermed visa, att de der uti påstått grufvorna (vara) Hans Maj:ts, utan bekände fast mera att grufvorna voro komna uti herr Christer Claessons (hand), hvarföre de öfver dem äfven som öfver ägorne på (den) sidan ingen syn begärdt. Det samma skall och (Tideman) Perssons ransakning och dom besanna, hvar(uti) icke ett ord om allmänning, öken och grufvor före- (kommer) att han dem der till någon del eller rättighet (på) hans excellences törfäders mark har tilldelt, (lika) som att han funnit dem der till ej varit (ägare); och hvad höglofl. i åminnelse konung Karl den (IX:s) bref till ofvannämde Tideman Persson angår, (så) skall det intet vara en decision, utan allenast (ett) reseoriptum på Rista- och Ramshytteboernes (supplik) och begäran, och allt efter som de saken hafva angifvit, hvaröfver bergsbefallningsmannen äfvenväl som uti det andra hade dömt och resolverat, om deras rätt så fordrat .. åstundandes fast mera af herr advokatfiskalen förnimma något skäl med 1zatot han kommer att draga linea från Bokärn till den förmente Sandviks-Anbelangande den linea, som herr advokatfiskalen sedermera vill taga ifrån viks- eller Grimsnäsudden till Konungsvad, och sedermera till Aspefalls- “s soustinera fullmäktigerne honom der till så mycket mindre fog hafva, n herr advokatfiskalen intet skäl gittat visa eller något vestigium framter, Sand röset.