396 att det som inom den linea prætenderas har varit publicum eller kronan till hörigt, och till undvika den långlige tvist dem emellan varit de anno 1645 den 18 Mars om visse skillnader förlikts, som fullmäktigerne af sjelfva instrumentet i bokstafven utvisa, hvarefter anno 1648 den 21 Juni rösen af rätten äro lagde, och anno 1652 den 19 Februari af då varande lagföraren i Lindesberg Thomas Clerck på tinget confirmerade; fördenskull fullmäktigerne påsti den samma nu så mycket mindre, sedan allt så lagligen är passerat, kunna åtalas. Men emot det att herr advokatfiskalen påyrkar att Rista och Ramsbhytteboerne ej skola vara jordägande, utan besitta Kongl. Maj:ts och kronones jord, och fördenskull ej kunnat eller bordt ingå någon förlikning öfver det som d ej makt hade att förlikas om, så påstå fullmäktigerne deremot dem vara skatte, och derföre såsom rätta skattejordägande om sin jord kunnat förlikas, uppvisandes sig till styrko höglofl. i åminnelse konung Johans bref de anno 1589 den 19 Juli, hvaruti förmäles att bergsmän vid Ramshyttan, Rista etc. köpt sig någon skattejord till kyrkobolet, hvilket äfvenväl höglofl. i åminnelse konung Karl den IX:s konfirmation deröfver den 18 Mars 1606 med samma ord uttrycker; dessutan förmäler hennes Kongl. Maj:t drottning Kristina uti sin konfirmation på bemälte bergslags privilegier de anno 1646 den 30 Öbktober, att de skola få behålla de hytteställen och hamrar, som de uppbygga, för sig och sina efterkommande för en tillbörlig skatt till everldelig egendom, skolandes ock de uti denne bergslagen boende bergsmän till riksdagar blifva kallade och der hafva sina vota, hvilket nogsamt skall intyga dem vara skatte och hafva dominum directum öfver sin jord och per consequens Rista och Ramshbytte ägor vara skatteägor, och ingen allmänningsöken eller kronojord, och skall alltderföre en sådan ingången laga förlikning på intet sätt disputeras eller påtalas kunm. Som detta allt vidare hvad som parterne hvar emot annan föredragit protokollet utförligen vid handen gifver, hvilka å (ömse) sidor andragne skäl kongl. Kommissionen i (noga) öfvervägande tagit; och alldenstund det af (böglofl.) i åminnelse konung Karl den IX:des bref till (bergs) befallningsman Tideman Persson med klare (ord) förmår, att uppå skogen der malmbergen äro (och ä) stora allmänningsskogen, så att det icke kom(mer ho)nom Christer Claesson vid, och hans Kongl. Maj:t (inga)lunda vill, att förbe:te Christer Claesson skall (den) [Ramshytte- och Ristaboerne] sådant öfvervåld till(foga), uti det besynnerligen, som han ingen rätt hafver (till); och tillstädjer derföre bergsmännerne att bryta (malm) hvar dem bäst synes, emedan bergsbruken efter recesser och stadgar höra kronan till och ingen annan, hvilket äfvenväl uti lagmanssynedom den 25 September 1624 finnes vara observeradt och i akt tagit, att vid sjön Bokärn, hvar ofvan före de i ofvanhögstbemälte kongl. bref omrörde grufvor äro belägne, möter konungens och kronones allmänning, kunnandes den invändning, som herr kongl. rådets fullmäktiger emot det ordet Bokärn göra, som skulle det vara förskrifvit för Gäddekärn, kongl. Kommission så mycket mindre attendera, son de med skäl intet en sådan errorem gittat visa, om man eljest om ett gammalt originaldokument på pergament utan någon rasur skrifvit ingen tvifvelsmndl draga bör, så kan icke heller dess påberopade urminnes häfd här något gälla, helst den i långliga tider och allt framgent befinnes vara klandrad, ej beller uti yppen skog kan något rum hafva; hvarföre och kongl. Kommissionen i följe af sådane gamle och obestridiga bref och domar finner rättvist, det bör Kongl. Maj:ts och kronones allmänning här vid Bokärn begynnas, och Gamlebo iger der stanna; sedan derifrån linea recta till sjön Glien uti Nycklebäcks åmund,