444 Han torde samtidigt blifvit utsedd till serman, ehuru protokollen ej innhålla upplysning hvarken härom eller om hvilka, som voro sexmän i detta tingslag förr än 1667 13/2, då »domaren Anders Eriksson i Blexbölet nämnes som den främste sesmannen. Till nämdeman blef han efter sin granne Anders Larsson (sid. 113) utsedd 1661 12/6 och aflade genast sin ed å bok». Efter endast tre års tjenstgöring blef han häradsdomare 1664 10/10. Derom innehåller domboken för samma dag följande, med bokstaflig noggranhet återgifna anteckning: »Sedhan effter såssom Domarestället i Nembden Vacerade 1, bleff Anders Ericksson i Bligzböhle der till så wäll aff allmogen som Nämbden waldh och confirmerat, effter såssom att han der till alldeles war tienligh, och hadhe giordt goda proff om sin flijth, att hoos höga öfwerheeten drifwa detta bergrlagz gagn och besta, som allom wäll witterligit war, nu i nestförledne Richzdagh.» Enligt domboken för 1664 16/6 hade Anders Eriksson i sin egenskaþ af »herredagsman» då varit frånvarande ur nämden. Det »goda prof on sin flit att drifva bergslagens gagn och bästa» han vid samma års riksdag ådagalade, bestod till en del i utverkande af det sedermera så kallade persedeljernskontraktet, hvilket är dateradt Stockholm 1664 8/6. De fördelar detta kontrakt i flera afseenden medförde skola här nedan närmare relateras. — Om Anders Eriksson bevistade någon annan riksdag än den nyss nämda, är ej med visshet kändt, men det är ganska sannolikt att han varit ortens ombud äfven vid riksdagen 1668. Den »utskickade herredagsmannen» erhöll, som vanligt, en den 19/9 s. år utfärdad k. resolution å sina inlemnade besvärspunkter, men namnet på den utskickade anföres ej: ett förhållande, som under denna aristokratväldets gyllene tid gäller som regel. Af ortens domböcker och andra handlingar framgår deremot att Anders Eriksson deltagit i en mängd syner och andra förrättningar. Han utverkade sig ock 1667 nyttjanderätten till en mindre allmänningstrakt, hvilken sedermera oafbrutet tillhörde bans efterlemnade hemman i Bleksberg, intilldess densamma på 1830-talet skattlades till särskildt hemman. nuvarande Kullatorp, 5/32 mantal, i Nora socken. — Efter att bevistat häradstinget 21—25 Februari 1678 synes Anders Eriksson omedelbart derefter hafva aflidit, ty redan 9 Mars hade sonen Per Andersson träffat förlikning med sin styfmoder om arfvet efter honom, och vid häradsting 10 Oktohber samma år förentes nämden att Frans Torbjörnsson i Råskog (sid. 116) skulle »företräda domare-embetet i sal. Anders Erikssons ställe». Han begrofs i Nora kyrka. Öfver grafven lades en tackjernshäll, son ännu finnes i behåll, dock ej i kyrkan, utan vid en Dalkarlsbergs aktiebolag numera tillhörig gård i Hofmanstorp inom Vikers kapell, der den användes som — trapphäll 3. Den kallas än i dag för »Domarepelles grafhäll», ett ytterligare bevis huruledes sonens namn fäst sig i folkminnet. Det må tillåtas att närmare beskrifva denna häll, af hvilken längre fram en ungefärlig planteckning meddelas, då hällen varit utsatt för nötning . 1 Efter domaren Hiden Larsson på Timanshyttan, som »för sitt sjukliga öllstnd, ålderdomssvaghet och andra bräckligheter» begärt och erhållit sitt afsked 1663 17/6- . 2 Angående denna upplåtelse hänvisas till det såsom bilaga meddelade bergstingsprotokollet af 26 Mars 1750. 3 Jfr Noraskog I: 250.