443 härads dombok 1651 17/3 inhemtas, att »Olof Ersson från Bleksbol» då inför rätten träffade förening »med sin sal. broders hustru Marit Ölofsdotter för sin hemmansdel ibidem, (som) hon med sina barn besitter, att hon honom, på sina barns vägnar, så för fäderne som möderne uti hemmanet skall gifva 32 fat osmundsjern». Under sitt äktenskap med Marit inlöste Anders Eriksson småningom sina styfbarns andelar i hemmanet, samt betalte boets öfriga gäld, hvaremot han vid häradstinget 1660 11/7 tillförsäkrades rätt att »njuta och bruka hemmanet såsom sitt eget». Angående denna uppgörelse må, såsom ganska betecknande för tidens sed i likartade fall, ur domboken meddelas följande utdrag: »Sedan taltes om den förlikning, som den 17 Mars 1651 gjordes emellan sal. Olof Ersson på Bligsböle och hustru Marit Olofsdotter, sal. Lars Erssons hustru, angående en hemmansdel, som hon på sine barns vägnar skulle uti Bligsböle inlösa för 32 fat osm.jern; men efter Ölof Ersson är sedermera död vorden och ej samma förlikning fullgjord, kom nu Per Olsson på Elfhyttan och fordrade på sin hustrus vägnar hennes eget arf 16 fat och uti be:te 32 fat arf efter sin broder Olof Ersson 8 fat, så att summan blifver 24 fat, der oppå henne betalt är af Anders Ersson, nu för detta hustru Marit Olofsdotters man och Lars Erssons barns styffader till 14 fat, de öfrige 10 fat begärer Per Olofsson att blifva betalt, antingen af barnens målsmän Abraham i Bligsbölstorp och Måns Olofsson på Gamla Viker, eller ock af ofvanbe:te Anders Ersson, nu hemmanets besittare. Här till svarade målsmännen sig ej veta någon annan råd till denna skulds afbetalning än hemmanet såsom Anders besitter. Anders Ersson sade sig vilja samma rest betala, om han i någon måtto blif:r försäkrat om sin betalning igen, så i det öfrige som han af åtskillige hafver uti hemmanet inlöst till 18 fat osm:jern, hvilket med riktigt qvittans bevistes och målsmännerne intet hade emotsäga, förutan 16 fat som hans hustrus egne införde hemmanspenningar från Gamla Viker, så väl som nu dess resterande 10 fat om han dem betala skulle, att han då finge sitt igen uti hemmanet, som är 5/6-dels, behållit. Denna sak tog rätten i betänkande och pröfvade rådligast och skäligst vara, att Anders Ersson, som nu en stor post jern på hemmanet redan utgifvit haf:r, betalar till Per Olsson desse resterande 10 fat, der emot han för sitt utlagde jern skall må njuta och bruka hemmanet såsom sitt eget, till dess barnen, till sme myndige år kommandes, samma hemman antingen sjelfva igenlösa, eller ock med Anders Ersson om en viss lösen kunna ackordera.» Vid häradsting 1664 10/10 erhöll Anders Eriksson »fasta på de delar, som han uti sitt hemman af åtskilliga, för 44 fat 14 Lés osmundsjern och 96 Skøs tackjern inlöst hafver, förutan 16 fat, som äro hans hustru Marits införda hemmanspengar ifrån Gamla Viker». Han uppbjöd vidare 1669 7/19 »n anpart i hemmanet, som han åbodde», af styfdottern Marit inköpt för 1l4 Skés tackjern; och 1672 6/6 innehåller domboken, att Anders Eriksson hade ur hemmanet utlöst sina styfbarn, Erik, Torsten, Lars och Olof Larssöner, enligt afhandlingar 7/1 och 10/3 samma år, äfvensom styfdottern Marit oeh hennes man Johan Eriksson på Ås. Anders Eriksson synes ha varit en i allo redbar och rättrådig man, som ganska snart tillvunnit sig medbröders aktning och förtroende. Redan v 2/5 på ett grufting med Stribergs tingslag, blef han och en sexman duders Persson i Ringshyttan anförtrodda att vara »damvaktare» vid Striergs grufvor, »och skulle de för sitt omak erhålla af obytt malm 10 lass».