447 Den förenkling, som genom 1664 års kontrakt egde rum, medförde således vid 1855 års omsättning en skattelindring, som, uttryckt i penningar, utgjorde 6 kronor 87 öre för hvarje »gammalt» bergsmanshemman, motsvarande 21,8 procent af hela beloppet. Lägger man deremot 1884 års markegångsvärden till grund för beräkningen, utgör skillnaden, till hemmanens fördel, i penningar 37 kronor 61 öre, motsvarande ej mindre än 107,8 procent. Förevarande beräkningar visa derjemte ganska tydligt ej allenast huruledes varuvärden i och för sig under årens lopp kunna undergå förändringar, utan äfven de fluktuationer, som de samma vid jemförelse sins emellan äro underkastade. Då emellertid ej mindre än omkring 450 hela hemman i Örebro läns norra bergslager af den sålunda skedda skatteförenklingen draga fördel, borde invånarne härstädes icke sakna anledning att med tacksamhet erinra sig »Noraskoga sockens fullmäktig Anders Eriksson i Bleksbol.» Men denne hade äfven andra bergslagens intressen att bevaka vid 1664 års riksdag. Sålunda »besvärade» sig bergslagens allmoge, »igenom deras uskickade fullmäktige herredagsman», som det heter, öfver det förköp, hvartill Nora stadsbor gjorde sig skyldiga, »i det de, när bonden om fredagsaftonen inkommer (till staden), sig tillhandla det mesta och bästa, så att, när torgtimmarne infalla, mestedelen är upphandladt och många således till sitt bergsbruks uppehälle intet bekomma». Härigenom nödgades bergsmännen att köpa sina varor af borgarne, hvilka, så väl som de s. k. förskottskarlarne 1, »oförmärkt» tillfogade bergsmännen stort förfång med sn hemliga handel, »tvärt emot hertig Karls bref af den 25 Maj 1597 och k. resolution, gifven Nora stad den 11 Mars 1639» 2. Bergslagen »supplicerade» vidare, att, som K. M:t låtit inrätta bergsstäder till bergslagens nytta i de tider, som ingen tillförsel skedde från landet, städerna »ck måtte tillhållas att förskaffa någon tillförsel», förmodligen från andra städer, så att den tillförsel, som konmme från landet »måtte allenast vara för bergslagen behållen». Bergslagen anhöll derjemte att »bonden, efter afhandladt köp med bergsmannen på torget», skulle »få lof att föra sina varor på hyttorne hem till bergsmannen, och der taga sin betalning i jern edller andra ’sorter’ de kunde såmjas om», på det att bergsmännens »hästar ieke måga med sådan körsel utköras, utan behållas till brukets fortsättande». I den häröfver meddelade resolutionen af 1664 29/8 förklarade K. Må sig »med nåder ansett» bergsmännens anhållan och ville tillika »allvarligen hafva förbjudit det förköp, som Nora borgare och förskottskararne bergsmannen aftonen före torgdagen tillfoga», helst som detta förköp »sräfvade emot ofvanbemälte hertig Karls bref och k. resolution af den 11 Mars 1639, hvilken K. M:t härmed alldeles ville hafva förnyat och uti sna klausuler konfirmerat». Derjemte skulle bonden ega att på torget öryttra sina varor till bergsmannen mot jern eller annat, som de bäst sunde åsämjas efter vanlig plägsed, men deremot egde bonden ej »att draga piå hyttorna» med sina varor, på det att ban »dermed (skulle) undfly —— 1 bergsn »Förskottskarlar», egentligen förläggare, kallades de som drefvo förlagsrörelse med 5 ännen och lemnade dem förskotter på sina tillverkningar. uan ; Se härom Noraskog III: 23 och följ. — I ofvan anförda 1664 års resolution säges års bref vara dateradt 25 Mars, hvilket dock är oriktigt och bör vara 25 Majf.