451 partiske uti det värderande af Gyttorps gärde, som dem för någon tid sedan anbefalt var, och således umgåtts med någon orättrådighet i detta mål, — vara oskyldige, och åtminstone såsom enfaldige män så vida att ursäkta, som de, följandes deras ringa förstånd, hafva ment dem annorledes icke anstått att göra än jemväl i denna måtto, det de hafva förstått, synat och K. M:ts nytta ach gagn här med sökt. I betraktande att vid värderingar stundom plägar hända, att de flera resor både begäras och kallas, och de som dem förrätta ieke derföre skattas orättrådige eller till deras ära belastade, — tingsrätten behagade med en skrifvelse till hans nåde högvälb:ne hr landshöfdingen befordra detta ärende till en laga ändskap, att de antingen uti ofvanbe:te beskyllning öfvertygades af borgmästaren välbe:de Johan Hansson vara brottslige, och således bort derigenom blifva till deras ärliga namn belastade, derföre dem ock skäligen laga plikt och straff följa skulle, eller ock att de derifrån blifva befriade, och den sedan att umgälla, som till sådant ofog hade varit och gifvit orsak. Så alldenstund sittande tingsrätten denna deras begäran dem skäligen irke vägra kunde, i anseende till det att både tingsrätten vid laga tingens förrättande, som ock executive, härmed icke kunde utan skada för bergslaget tåla längre dröjsmål: ty kunde tingsrätten annat icke göra än dem i detta mål härmed villfara; rekommenderandes detta ärende högvälb:ne hr landshöfdingen så mycket flitigare, som de icke tviflade om hans riktiga försorg om deras bergslags välfärd.» Det drog emellertid ut på tiden innan frågan härom blef afgjord. Vid det följande vintertinget, i Februari 1673, höllo sig så väl de suspenderade tolfmännen som ock deras båda försvarare ifrån rätten, »emedan de låägo i något missförstånd med borgmästaren i Nora», men sedan denne famit sig föranlåten att återtaga sina beskyllningar och åvägabringa förlikning med de ifrågavarande nämdemännen (Frans Torbjörnsson i Råskog, Hans Jönsson på Elfhyttan och Johan Hansson i Sund), så finner man vid sommartinget 1673 9/6 alla »ärlige, edsvorne och bofaste män, sittande i nämdene» uppräknade, hvarjemte domboken om förlikningen innehåller: »Vid begynnelsen af detta tingtande, lät borgmästaren i Nora v:d Johan Hansson Dreijlich tingsrätten förstå, det han med detta bergslags tolfmän, som ifrån deras rum och domsäten voro uppmante, till dess de sig förbem:te borgnästares tillvitelser befria kunde, nu mera vara förlikt och deras dem emellan gjorde förlikning af den höglofl. k. Hofrätten i Stockholm adproberat och till protocollum förd, det han beviste med högl. k. hofrätts-kollegiisekreterarens till sig ankomna skrifvelse af den 7 Maj nästförleden; hvarföre som berörde tolfnän, varandes nu tillstädes, offentligen tillstodo samma deras dem emellan giorda förlikning, så väl som ock tingsrätten, för justitiens administration skull här i bergslaget, och dess rätta lopp, icke kunde längre tåla deras frånvarelse, der icke andra skulle tagas i deras ställen; ty, så i betraktande till detta, som ock af mer- och högbe:te k. kollegii bref till lagföraren v:d Filemon Wassman af den 15 April innevarande år, derutinnan dem tillåtes att förlikas, blefvo så vida admittevade till deras förrige rum och domsäten, som det icke præjudieerar någon, som af högre hand det behagar och förmår att förändra.» à Såsom förut är omtaladt afled Anders Eriksson 1678. Att han varit gitt 2:ne gånger antydes af den här ofvan beskrifna grafhällen, äfvensom att hans första hustru hetat Marit Olofsdotter. När hon aflidit är ej kändt.