455 vid Svartelfven för 3 år sedan. Nils tillstod sig uppbränt kolhuset, föregaf dock, att Johan Nilsson ibidem honom skulle det inrådt, till hvilket han alldeles nekade, jemväl ock uppbränt en hop kolbränder för honom, som låg på bottnen. Men som af kyrkoboken denne gosse befans född vara 1670 och således för 3 år sedan öfvermage var, så fann rätten, dobblarebalken likmätigt, att han, för det han uppbränt kolhuset, skall med ris af sin fader basad blifva, uti 2:ne nämdemäns närvaro, och betala Per Andersson för huset samt bränderna 40 daler kpmt; gåendes Gabriel Eriksson på Holmshyttan i god för honom till dess penningarne betalte skola blifva, efter han pojkens jern om händer hafver; erkännandes rätten Johan Nilsson fri för pojkens tillmäle.» I ett gruftingsprotokoll 1688 31/5 förekommer följande anmälan och resolution om en skogseld: »S. d. Angaf Peder Andersson på Bleksböl hurulunda, som han, emot (d. v. s. med) lof af bergsfogden, efter högvälb:ne hr landshöfdingens instruktion, ett svedjefall huggit på dess afdelte hemmans skog, hvilket han sedermera svedt och riset afbränt, hvaraf någon skogseld timat, i det en hastig och stor väderiling kommit och drifvit elden öfver ett vattenfly in uppå den dervid belägna skogen, hvilket fuller bergsfogden Nils B:son Norman besigtigat; men som han ej visst kunde förmärka, antingen samma skogseld flugit in uppå Stribergs grufallmänning eller Ringshytte bergsmäns skog; fördenskull förordnade välb. hr bergmästaren domaren väl:d Frans Torbjörnsson med nämdemännen Lars Hansson på Gregesåsar och Olof Persson i Bleksbergstorp sådant till ögnesyn taga, och sedermera derom noga underrättelse gifva hvarest skogseldsvådan skett, och, om den af något stort värde är, skall han derför af bergsfogden på vederbörligt rum anklagas, som ock efter föregången syn och mätesmanna ordom skadan refundera.» Då emellertid denna sak ej omtalas i de följande tingsprotokollen, är det sannolikt att skadan ansägs af så ringa värde, att hela saken fick förfalla. Vid grufting i Skofttorp 1691 25/6 med Pershytte och Lämås gruflager »nskrefs Per Andersson på Bleksböl för 1/2 del uti lilla Femtingen eller Lämåsberget, skolandes han för rensningen (af grufvan) till densamma skaffa ett fullkomligt stort knoster.» Derjemte skulle han »något ved emot vedergällning upplåta, som till grufvan kunde behöfvas; hvarom han sig med gruflaget förenar, huru mycket de pröfva han skaffa bör». Det anförda lemnar ett exempel huru det fordom tillgick att som delegare vinna inträde i en med arbete af andra belagd grufva. Vid grufting i Bleksbergstorp 1693 2/5 ålådes »Per Andersson på Bleksböl» och Holmshyttebergsmännen, att betala till gruffogden Lars Larsson vid Stribergsgrufvan den fogde- och »konstelön», som de visste sig vara till honom ’skyldige. Vid ett föregående ting derstädes (1691 16/6) hade er Andersson anfört klagomål mot sin halfbroder, den nyssnämde gruffogden och konstvaktaren Lars Larsson, men denna klagan lemnades utan afseende. — I sammanhang härmed torde ock böra omtalas, att af häradsrättens dombok 1690 7/10 och 1691 26/1 framgår, att de vid något tillfälle sonmmaren 1690 varit i slagsmål med hvarandra. Dervid skulle så ha tillgått, att Lars vid ett besök hos sin grufföreståndare Per Andersson, för att egära utsyning på en vase till grufvan, blifvit mottagen med stryk, och