454 . mjugg på hans bekostnad — och husförhöret påstås för den gången h blfvit instäldt. Sådana och andra än mer skabrösa historier om »Domare-Pelle» oh hans bedrifter äro ännu ganska flitigt i svang inom orten. Det är dox anledning antaga att mycket, om ej det mesta deraf är öfverdrifvet oc att han blifvit tillskrifven åtskilliga äfventyr, som ursprungligen tillhör andra. Så mycket är visst att något slags bekräftelse eller stöd för den åsigten, att Pelle varit någon äfventyrare, mer eller mindre utvecklad, icke erhålles af den tidens handlingar, åtminstone så vidt de för utg. vari tillgängliga. Dessa gifva snarare det intryck, att han varit en ganska ansedd, driftig och af allmänt förtroende uppburen man. Det är möjligt att han varit i tillfälle att förvärfva sig mera boklig kunskap än som hes bergsmännen i allmänhet var vanlig, och det är sannolikt, t. o. m. säkert att han varit mera fördomsfri än det stora flertalet. Hvad hittills genongångna handlingar om honom innehålla skall här nedan relateras. Per Andersson i Bleksberg blef sin fars efterträdare som sexman redan 1678, men först 1681 1/6 aflade han och ett par kamrater »sin sexmansed, efter en kriminal sak instundade att afdömas och exequeras» . Han tjenstgjorde i denna egenskap i 38 år oafbrutet till sin död, 1716. Under denna långa tjenstetid inträffade, vid ett grufting i Bleksbergstorp 1699 20/5, att den nykomne bergmästaren Hertzen 2 »efterfrågade den sjetie sexmannen, Peder Andersson, om han vore sjuk, efter han nu intet var tillstädes; men då svarades af de andre sexmännen, att han ännu intet var hemkommen ifrån Nora stad (?!), hvarföre han blef pro absentia annoterad och till 3 daler silfvermynt sakfäld, efter den 44 § i grufartiklarne» 4 Detta synes dock ha varit den enda gång han såsom sexman försummat sig. — Vid ett tillfälle 1683 17/12 tjenstgjorde han äfven som estra nändeman. 1 Vid grufting 1680 12/2 i Bleksbergstorp fingo några bergsmän vil Fogdhyttan »ställa Per Andersson i Bleksberg tillfreds» för en hyttebälg, som de lånt och ej behörigen återlemnat, så att lädret å densamma under tiden blifvit bortstulet, med tillhopa 6 1/2 skeppund tackjern, »hvarmed de samtliga tillfreds och sams voro». Å gruftinget 1684 17/6 i Bleksbergstorp »Framkom för rätten Per Andersson på Bleksböl och klagade på Elias Andersson ibidem om grufskog, som Elias låtit Nils Persson på Ås hugga dil grufvan. Nils Persson svarade sig det icke veterligen gjort, och emedan det är Per Anderssons enskilte hytteskog kommer detta till häradstinget; och efter Per Andersson begärade att skogen måtte förbjudas: hvarföre den, som det ringaste på bemälte Per Anderssons skog olofligen hugger, antingen vid 5 berget, Striberget eller annorstädes; den skall utan skonsmål med 40 m plikt beläggas. I lika måtto förbjudes alla grufskogar i gemen.» Vid Noraskoga härads lagtima vinterting 1686 27/1 »Klagade Per Andersson på Bleksböl öfver gamle Lars Hanssons tjenstegosse Nils Persson på Greksåsar, för det han uppbränt ett kolhus för hononn 1 Denna »kriminalsak» finnes omtalad i Noraskog III: 158, 159. 2 Se sid. 21 och följ. här ofvan. g 3 Nämligen »Stora Kopparbergs grufartiklar» af 6 Juli 1649. (Bergsordningar I 11. )