477 Bosatt i närheten af Mariefred, der han afled 1887 4/9. — Gift 1) 1841 med Vilhelmina Lovisa Grewesmühl, f. 1823, † 1848. 2) 1851 med hennes syster Matilda Karolina Grewesmühl, f. 1829, † 1861 1. Justus Kristofer Lind, adlad von Lindecreutz, en äldre broder till förenämde G. S. Lind, f. 1768 6/8 i Ousby prestgård, hade enligt den förut åberopade förf. i Biografiskt lexikon, »i sina befordringar skördåt rika frukter af den grundliga fadersundervisningen och blifvit än ett bevis, att föräldrar i Sverige ej kunna ge sina söner ett gagnligare arf». Han blef student i Lund 1780; auskultant i Göta hofrätt 1784; e. o. kanslist i Justitierevisionsexpeditionen 1785; e. o. kanslist i Krigskollegium 1786; kopist derstädes 1787 och i förutnämde expedition 1790; auditör vid Lifgardet 1791, afsked derifrån 1795; civil-ledamot (justitiarie) i Krigshofrätten 1797, lagmans karakter 1799; arbetande ledamot i Krigsvetenskapsakademien 1806; underståthållare i Stockholm 1811; R. N. O. 1814; adflad 1818 11/5 enligt 37 § regeringsformen och introducerad 1819; justitieråd 1830; K. N. O. 1834, R. K. XIII:s O. 1835; afsked från justitierådsembetet 1840; afled 1859 2/6 i Stockholm i den höga åldern af 91 år. Han var ock ledamot i en mängd komitéer samt af flera sällskap och samfund; förvaltade slutligen åtskilliga gånger öfverståthållareembetet. — Gift 1799 11/4 med Maria Nilsson, f. 1780 30/5, † 1839 8/7 (se ofvan). Af deras barn blef Justus Kristofer v. Lindecreutz, f. 1802, kammarjunkare och kanslist i Krigshofrätten, † 1880. Karl Gustaf Reinhold v. Lindecreutz, f. 1808, slutligen generalmajor, † 1881. Med honom utgick denna ätt på manssidan. Den utgick äfven på qvinnosidan genom systern, fröken Emelie Maria v. Lindecreutz, som afled 1886 22/11, 83 år gammal 2. Johan Lorents Aschan. Följande öfver honom i Biegrafiskt lexikon 3 förekommande utförliga lefnadsteckning torde så mycket hellre böra här i sin helhet meddelas, som han under nära 6 år var provinsialläkare i Nora och Lindes distrikt. Med någon modernisering af stafsättet lyder skildringen sålunda: De hjeltar, som, sedan 1809 års män måst uppgifva försöket att ej »låta n aln frånryckas svenska jorden», vunnit lysande segrar i det under allmänt bärskri beslutade fredliga kriget för att inom det qvarvarande Sveriges gränsor återeröfra det förlorade, och som nu se detta ursprungliga Sverige långt rikare på både folk och mynt än Sverige och Finland i förening voro före skilsmessan, törtjena lika så väl att anbefallas åt efterverldens minne, som de segervinnare, bvilka en gång lagt härjade ödemarker under svenska spiran. J. L. Aschan hör till fältöfverstarne i denna fyrtioåriga eröfringsstrid, der man med industriens allt fullkomligare vapen gått i härnad mot everldeligen oplöjda tegar, mot sjelfsvåldigt ringlande strömmar och sjöar, som velat herrska öfver odlingsbar mark. Johan Lorents Aschan, född på rusthållshemmanet Applarp i Flisby socken af Linköpings stift i Småland, 1 mil från Eksjö, d. 26 Juni 1772, var son af rektor scholæ i Eksjö, Peter Georg A. och Anna Katr. Lundius, landsfiskalen —— 1 Sveriges Läkarehistoria, ny följd, s. 451, 452. 2 af Svenska adelns ättartaflor samt ANREPS adelskalendrar. Nya följden I: 2386—241, tryckt i Örebro 1857—58.