490 »Nämdemannen Lars Pedersson på sin faders gamle Peder Larssons vägnua på Käringborn, begärade att honom måtte meddelas ett sannfärdigt attestatun om sin älder, emedan han tänker hemmanet afträda och det hälften på hvardera sonen Anders och Lars transportera till behaglig tid, och så länge henmanet försvarligen handteras, dock att föräldrarne sig förbehålla hammarer, en del af höbergslen och något af skogen årligen att kola uppå. Rätten tog detta i betraktande och bevittnade Peder Larsson vara vid sine 70 år, odh eljest buru såsom föräldrarne behaga om hemmanet disponera, det står i deras fria behag; dock enär något instrument deröfver varder fattadt, vill rätten sådant konfirmera.» “ Per Larsson lefde ännu i 12 år, ty först vid häradstinget 1691 »0, företeddes det mellan hans enka och barn upprättade arfskiftet. Han hustru Karin Persdotter hade enligt domboksprotokoll 1667 15/10 med sina syskon ingått en arfsförening med Per Larsson i Godagstorp å Skärhytie egor angående dennes aflidna hustrus qvarlåtenskap. Äf förstnämda mkars barn blef sonen Anders Persson, som synes hafva dött samma àr som fadern (1690) och hvars enka Marit Larsdotter blef omgift med en Nils Persson Körning, egare till 1/2 hemman i Käringborn, hvilket sedermera öfvergick till hans son Olof Andersson, förut omtalad sidd. 292 och 300. Per Larssons andre son, den nyss omtalade nämdemannen Luars Persson, blef egare till det andra halfhemmanet. Vid häradstinget 1714 7/5 »blef nämdemannen Lars Persson i Käringborn, för dess ålder och bräcklighet skull, efter dess begäran dimission och afsked beviljad ifrån dess nämdemansembete, som han öfver 30 års tid1 ärligen och skickligen förestått». Han egde med sin hustru Barbro Persdotter flere barn, af hvilka en son Per Larsson annandag påsk 1701 blef ihjälslagen af smeden Anden Jonsson Dal, »för hvilket dråp denne nödgades rymma och taga flykten till Norge». En dotter blef gift med hammarsmeden Aron Ändersson, som vid häradsting 1711 3/56 blef nekad rätt att inlösa en af svärfadern till annan person såld hemmanslott, emedan Aron »ansågs olämplig aft förestå och bättra hemmanet». Vid häradsting 1710 och 1715 framstälde han yrkanden om bröllopskost, äfvenledes utan framgång. Lars Perssons yngsta dotter Helena och hennes man Henrik Johansson erhöllo vid häradsting 1713 18/6 genom inteckning rätt att lösa faderns efterlemnade arfvejord i Käringborn. Vid häradstinget 1715 13/6 blef Henrik Johansson instämd af sin svåger Aron Andersson och svägerska Anna Persdotter sant en svärfaderns sonson Lars Persson, som dock ej uppnått 15 år, med y-- kande om arf efter den dåmera aflidne svärfadern, hvilket yrkande deck ej föranledde någon rubbning i Henriks och hans hustrus besittningsriätt till den efterlemnade fastigheten. — Per Larssons tredje son Bri Persson blef genom giftermål och köp bergsman i Björkhult. Denne Erik befriades 1702 23/5, säsom varande 70 år gammal, från ett förmyrderskap. Död 1712 efterlemnade han flera barn: sonen Hans Erssohn. som öfvertog en del af egendomen i Björkhult; sonen Johan Ersson, son flyttade till Nora; sonen Erik Ersson hade aflidit före fadern, men efterlemnat flera barn, samt en dotter, som med sin man Per Jonsson jennval innehade en del af Björkhult. — Per Larssons en dotter, Karin Persdotter, var gift 1) med Jakob Olofsson i Sandvik (nuvarande Hälgsnäs), en s0n 1 Noga räknadt i 37 år.