502 för fylleri och slagsmål, sabbatsbrott, hemfrids- och vägafridsbrott, för att nu ej tala om oljud vid hytta och grufvor, oqvädinsord o. s. v. Ur det rikhaltiga material, som bevarade handlingar sålunda lemu till kännedom om ÖOlof Perssons lif och verksamhet, torde några utdrag utöfver hvad som redan meddelats angående hans tvister med farbrodern Krisman Olsson ytterligare böra anföras. Vid häradsting 1690 6/10 tillvitade han gevaldigern Henrik Vinlod1 att denne »hafver borta halfva socknen på broning» eller väglagning, »deröfver gevaldigern protesterade och begärde att sådant till hans laga revanche blifver innefattat». Sedan Olof Persson för denna sin beskyllning gjort afbön, dömdes han att bön 3 mark silfvermynt. 1692 26/5; »Förliktes med handräckning svågrarne Olof Persson i Öskevik och Olof Helsing på Born2 om det Olof Helsing skolat slagit ÖOlof Persson, emedan det af intet värde befans, allenast utlofvade Helsing till ÖOlof Persson gifva i förlikning 1 daler 28 öre kpmt. Sedan sattes parterne uppå deras begäran 40 mark smts vite emellan, att ingendera annan i ord eller gerningar skall förolämpa och missfirma.» Vid Noraskoga häradsting 1692 24/9 förekom ett tvistemål mellan Olof Persson och hans granne Anders Hansson i Öskevik ang. skogsåverkan, hvarom syn skulle ega rum och skogen under tiden vara förbjuden vid vite af 40 mark. »Vid samma vite begärade bägge parterne förbud att ingen skall lägga nät uppå annars sinnerharar eller vatten i sjön, ej heller draga not medan fiskeleken påstår, hvarmed deras öfrige tvistigheter upphörer om det Anders skolat skrämt Olof med en yxa, att Ölof måst springa i sjön.» ËEfter föregående, långvarig ransakning vid tvänne ting, dömdes Okf Persson 1697 3/2 för horsbrott till 8O mark smt böter, kyrkoplikt och vittnesersättningar. Den brottsliga qvinnan, hvilken samtidigt »haft att beställa» med en masmästare, dömdes för sitt umgänge med denne til 20 mark och med Olof Persson till 40 mark böter samt kyrkoplikt, hvarjemte masmästaren för lägersmål fick böta 40 mark smt och äfven stånda kyrkoplikt. Till häradstinget 1697 21/10 hade Olof Persson instämt sin granne Lars Timansson och dennes hustru om ansvar för hvarjehanda, deribland äfven för skällsord och smädliga yttranden. Vid detta tillfälle uppvisades häradsrättens »förbud af den 5 Juni 1678 att ingen skulle ringaste yrkia på det hans fader skall skurit manen af en död häst, deraf hon (hustrun) dock skall tillfälle tagit att kalla honom rakerumpa.» Målet uppsköts för vittnens hörande och vid ett följande ting blefvo samtliga parterne bötfälda. MUNCKTELL i Vesterås stifts herdaminne berättar om prosten Torner i Nora bland annat, att »då han på visitation i annexen såg en bonde från grannsocknen sitta i en bänk, lät han sätta honom, såsom obehörig der, i stocken under hela förrättningen»; samt på ett annat ställe: »af de flera, som han misshandlade var en bergsman i Öskevik den andre, som 1 Vid Noraskoga häradsting 1686 1/5 publicerades landshöfdingen Didrik Wrangels fullmakt, dat. 3 Maj s. år, för Henrik Windellodh att vara gevaldiger öfver Nora, Lindes, Grythytte, Hällefors, Nya Kopparbergs och Filipstads bergslager. n 2 Denne kallas i andra domböcker Hans Ölsson Helsing och var gift med en syster ti Olof Persson.