503 tappert stridde med honom och nära bragte honom på fall1». Dessa berättelser afse ingen annan än förenämde Olof Persson. Huruledes han under en prostvisitation i Jernboås fick sitta i stocken, må vederbörande prester sjelfva berätta i följande protokollsutdrag, der utg. dock tillåtit sig att utesluta de högtrafvande latinska titlarne å visitationsförrättaren, utan kort och godt kallar honom »prosten». »Anno 1705 den 25 Juni förrättades visitation uti Jernboås af ärevördige och höglärde hr prosten magister Kristian Torner; närvarande underskrefne. Sedan katekesmiexamen ändad var uti kyrkan med församlingens ledamöter, till prostens goda nöje, blefvo uti socknestugan efterföljande saker afgjorde. Besvärade församlingen sig nu som tillförene öfver de utsocknede, som komma löpandes och utan lof och tillstånd intränga sig uti bänkarna i kyrkan, hvilka nu å nyo förfärdigade äre, och församlingens ledamöter indelte till vissa rum. I synnerhet angaf Gabriel Persson Vikman2 och hans grannar på Vassland en vid namn Ölof Persson vid Öskevik och Lindes socken, med klagan att han alltid intränger sig i deras bänk, och tillvällar sig der stolrum, hvilket ärev. hr prosten äfven i dag sjelf väl märkt och förnam hans djerfhet. Prosten frågade om någon hade gifvit benämde Olof Persson lof att tillträda alltid det stolrummet, hvaröfver jemväl i kyrkan klagades före examen, nekas nu och som tillförene. Prosten berättar att samme Olof Persson tager sig samma dristigbet ock uti Nora kyrka, tillväller sig ett lika visst stolrum, deröfver de inskrefne uti bänken hafva sig äfvenledes besvärat. Sacellanus dom. Sundelius bekände att han sändt klockaren till honom 3:ne resor, och låtit tillsäga honom i godo, jemväl med hotelse, att han skulle afstå med sin trängsel i det rummet, det ock klockaren tillstod och bejakade, men Olof Persson dem intet aktadt, utan på trots gått dit lika fullt sedan såsom tillförene. Prosten tillsporde församlingen hvad de tyckte om den förargelsen samme Olof Persson nu gjort i dag i kyrkan förr än examen började, i ty han pockade på stolrummet, som han sig egenvilligt tillvällat, och svarade med trots till prosten, att han skulle ändå stå der; han hade kyrkolagen för sig, den han hade sig så väl kunnig som en annan; hotade ock prosten med hög röst då han vände sig om midt på gången, undsäjandes att han skulle klaga på prosten för det han nekat honom stolrummet, och han befaltes träda derut, han var intet så rädd för prosten. Hvaruppå prosten lät honom genom klockaren och kyrkovaktaren förvaras så länge i stocken till dess examen var öfverstånden, och han sedan i socknestugan till förhör måste framhafvas. PFörsamlingen tyckte väl om denna näpst för Olof Persson för hans dristighet och djerf- och förmätenhet skull, så väl att intränga sig i stolen, som ock. att så framfust svara och hota prosten. Ärevördige hr prosten frågade om man ju icke nu borde framhafva honom och till yttermera förbjuda honom stol- ——— 1 Anf. st. II: 64; III: 528. 2 Gabriel Persson Vikman, som någon tid var rådman i Nora stad, blef genom 1yi med en bergsmansenka innehafvare af 1/2 hemman i Vassland. Enligt ett vid- 1 tigt ransakningsprotokoll 1695 27/7 stod bergsm. Ölof Olofssons hustru Marina Olsdotter 1i indesby tilltalad för begånget horsbrott med f. rådmannen Gabriel Persson Vikman ån Vassiand. Hustrun dömdes till döden, men »correus», d. v. s. hennes medbrottsling, 1210 HEe ur riket. Efter 9 års frånvaro i landsflykt återkom Vikman till hembygden jaa ömdes nu 1704 10/10 för nämda brott till dödsstraff, men benådades och afstod föle året sin egendom i Vassland till styfsonen Daniel Persson.