506 ene som den andra gången, när arbete hafves före vid hyttan, far fran med oläte och svordom». Ej mindre än 7 vittnen voro inkallade, deribland äfven en dotter till Olof Persson. Dottern infann sig dock icke, utan pliktfäldes till 2 daler smt för uppropsförsummelse, och skulle till följande dag hemtas till tinget af gevaldigern. Angående förloppet denna dag innehåller protokollet: »Företogs åter saken emellan Hans Ersson och Olof Persson i Öskervik vice versa kärande och svarande, hvarvid instältes Olof Perssons dotter Anna att göra sin berättelse i saken; men förr än Olof Persson ville sådant tilläta, tillstod han att hafva förorättat Hans Ersson med hugg och slag, och framviste en förlikningsskrift dem emellan upprättad, kronosaken undantagande. Vid hvilken ock gruftingsrätten låter förblifva, men såsom Olof Persson med sjelfva slagsmålet på hyttebacken handlat emot den 5 § uti grufartiklarne, så sakfälles han till sina 40 mark silfvermynts plikt.» Vid sistberörda grufting »intecknades den panteskrift, som Anders Olsson på Vassland den 2 Juli 1709 utgifvit till Ölof Persson på Öskervik på 1/4 part uti stora Lerbergsgrufvan mot ett län af 40 skeppund tackjern, hvarföre jemväl Anders Ölsson sitt halfva hemman förskrifvit». Denn skuldförskrifning, som Anders ÖOlsson icke förmådde inlösa utan i stället ännu mera tillökade, hade slutligen till följd att han nödgades frånträda nämda halfhemman. Kronofogden Joh. Trotzig och bergsfogden Joh. Broström, tillika med 2:ne sexmän, förrättade 1717 15/7 värdering derå, hvarvid befans, »att husen så väl i man- som ladugården voro alldeles nedrötte och en stor omkostnad till reparation betarfvade, så ock att skogen mestadels var utöknad och afhuggen», hvadan detsamma icke kunde värderas högre än till 500 daler kpmit. Förrättningsmännen funno, att »Anders Olsson detta henmanet oförsvarligen handterat och i gäld fördjupat att han fördenskull ej lärer betros detsamma vidare förestå», och föreslogo att »bergsmannen unge Hans Hansson vid Öskebohyttan, hvilken icke allenast var en drifvande och flitig bergsman, utan jemväl dertill närmaste bördemannen på sina barns vägnar, hvars mödernes arf uti hemmanet ännu var olöst och inneståendes», måtte antagas till hemmanets besittning. Men Olof Persson hade emellertid lyckats utverka sig icke mindre än 3:ne landshöfdingeresolutioner under åren 1716—1718 på samma hemmansbesittning samt inköpte derjemte sistnämda år af Hans Hansson barnens bördsandel deri för 35 skeppund tackjern, och blef sålunda innehafvare af berörda halfva hemman i Vassland. Olof Perssons besittningsrätt blef visserligen bestridd af flera bland Anders Olssons syskon, hvilka vid olika tillfällen genom rättegångar sökte tillvinna sig denna rätt, men utan framgång. För en återstående systerlott deponerade Olof Persson vid häradstinget 1724 16/70 kontant 125 daler kpmt, hvilket dock ej hindrade att han vid det följande tinget ånyo instämdes med yrkande om hemmanets afstående i börd, byilket yrkande dock afslogs. : Olof Persson hade emellertid fortfarit att vara en flitig kund vid Noraskoga häradsrätt. Denna domstol vidtog derför en kraftåtgärd at blifva honom qvitt, men beskaffenheten af denna åtgärd torde vara någo ensamstående i sitt slag och väl förtjent af en plats i dessa anteckningar-Vid nyssberörda ting 1724 16/19 »Erinrade sig häradsrätten hvad svårighet och vedermöda häradsrätten vid detta ting haft under de tvistigheters afhörande, som Olof Persson i Öskevik