505 Att Olof Persson med sitt kända stridslystna sinne icke skulle finna sig belåten med den behandling, som prosten Torner sålunda låtit honom undergå, kan man lätt förstå; men utg. har icke haft tillfälle att deråt egna en noggrannare undersökning. Af Noraskoga härads dombok 1706 359 framgår emellertid, att OÖlof Persson uttagit stämning å Torner »om åtskilliga mål härrörande af det Olof Persson bevistat gudstjensten i Jernboås», men att denna stämning »icke blifvit hr prosten öfverlevererad, hvarför saken för denna gången stannade». Olof Persson fortfor äfven sedermera med sina försök att förvärfva sig stolrum i Jernboås kyrka, hvarom man i kyrkans handlingar kan inhemta åtskilliga upplysningar. Af en dylik handling framgår, att »af ärevördige hr prosten magister Kristian Torner förrättades allmänt stolbyte uti Jernboås kyrka anno 1708 d. 12 Januari, då ock afgjordes följande ärender, nämligen»: — — — »Beslöts äfven å församlingens begäran (med) dess enhälleliga samtyckio, att Olof Persson vid Öskevik, som för detta af sjelftagen myndighet och på wots sig inträngt uti den tredje stolen i kyrkan och likväl är alldeles utom Nora och Jernboås församlingar, ej skall hädanefter vara tillåtet att taga sig stadigt säte uti någon stol i kyrkan till deras præjudice och intrång, som ordenteligen äro inskrefne, vid 10 daler smts plikt. Samma förbud vare äfven för androm utsocknedom, som inkräkta sig vissa stolrum.» — — — Med anledning af detta beslut finner man något längre fram i samma protokoll, att »unge Erik Olofsson i Lindesby androg Olof Perssons vid Öskevik tillbud att få köpa sig stolrum i kyrkan för 2 karoliner, hvilket blef honom alldeles fönekadt och afslaget utaf församlingens ledamöter, särdeles efter som han ingen större gåfva eller köpeskilling framtedde, utan förblifver vid det ofvantöre resolveradt är 1.» Olof Persson släppte icke derför sin önskan att vinna ett säkert stolram inom Jernboås kyrka. Om några år hade han nämligen af en sin svåger lyckats förvärfva sig 1/2 hemman i Vassland och med denna hemmansdel följde äfven det så ifrigt eftersträfvade stolrummet. Till Noraskoga häradsting 1709 8/10 hade dåvarande länsmannen Jöns Broman låtit inkalla Olof Persson med 10 af sina grannar i Öskevik för det att de »Söndagen näst efter den tredje stora bönedagen i år räfsat hö tillsammans på sina vretar; alltså, ehuruväl desse förebära vilja, (att) sådant icke skett förr än efter gudstjensten mot afton och solgången, och det af den nödvindighet, att tillförene varit ett regnaktigt väder; så kan dock häradsrätten dem ifrån det straff icke befria, som K. M:ts förordning om sabbatsbrott af år 1687 innehåller, utan blifva de sakfälte till sine 40 mark silfvermynt hvardera.» Vid ett grufting å Gyttorps gästgifvaregård 1710 15/6 hade Olof Persson af en sin granne Hans Ersson i Uskevik blifvit tilltalad för slagsmål m. m. vid hyttan. I detta mål vittnade en masmästare Lars Nilsson att han icke sett sjelfva slagsmålet, »men betygade, att Olof Persson så den n Vid detta tillfälle, enligt hvad nyss anförda protokoll innehåller, »tillsattes vissa pmingsman, som böra hafva uppsigt å det otidiga och förargeliga sqvallrande som hnte. 1; på det de samma kunna se och märka dem, som sitta uti bänken både som efter dem». Sådana uppsyningsmän förordnades ock för hvar tredje bänk, likvål endast af manligt kön. Huruvida dessa skulle bålla tillsyn öfver det sqvallrande, 27/ig kunde ega rum äfven bland de kyrkobesökande qvinnorna, framgår ej af