521 lägenheter. Under åren 1845—1884 var han ordförande i socknens brandstodskomité; 1852 9/5 blef han ordförande i dess fattigvårdsstyrelse och med kommunallagarnes införande 1862 var han nästan sjelfskrifven ordförande i både kommunalstämma och nämd, hvilket senare uppdrag han dock lemnade 1882. Såsom ett uttryck af tacksamme subskribenters erkänsla för de förtjenster han inlagt och de mödor han underkastat sig som medborgare och kommunalman, öfverlemnades till honom en större silfverkanna, vid en 1867 13/1 anordnad fest i Göranstorps skolhus. Under allt detta försummade han ingalunda sina enskilda angelägenheter, lika litet som de mångfaldiga uppdrag af mera enskild art, hvilka mder årens lopp varit honom anförtrodda. Gemensamt med sin svåger Peter Andersson i Göranstorp var han den egentlige grundläggaren af Petersfors bruk, hvars första byggnadsresolution utfärdades 1848 17/1. Redan vid brukets anläggande uttalade en fackman sina icke alldeles ogrundade farhågor angående detta företag1. Per Persson, som af sin enskilda, ganska stora förmögenhet nedlade omkring 150,000 kronor deri, behöfde icke öfverlefva företagets fall; men hans död, som inträffade 1886 25/2, sedan han uppnått 811/3 år, blef dock signalen till en af de mest våldsamma ekonomiska kriser, för hvilka denna bergslagsbygd någonsin varit utsatt och hvars verkningar ännu kunna spörjas. Såsom slutord för denna gång må anföras hvad en annan biograf om honom yttrade dagen efter hans bortgång :2 »Som enskild person qvarstår den hädangångne åldringen i minnet, som en oförgätlig representant af äkta svensk odalman i något moderniserad herretorm. ’Bruksegaren’ kunde aldrig rätt tränga ut den hederlige, fryntlige, välvillige ’häradsdomaren’, hvars glada, gästfria hem, i forna dagar var en agenäm samlingsplats för en talrik vänskara. Af naturen väl begåfvad, bildad genom sjelfstudium och mycken beröring med folk af alla klasser, framstod då den älskvärde mannen som en värd, efter hvars make man får leta. På senare år, sedan bekymren kommit och husmodern gått bort, föllo skuggorna mörkare kring det en gång så ljusa hemmet, men gamla vänner möttes der ändock alltid med gammal hjertlighet. Den fans qvar till det sista.» Per Persson var gift: föfsta gången 1825 med Maria Persson, f. 1801, efter tre månaders äktenskap död i lungsot 1825 30/9, dotter till bruksidkaren Peter Eriksson å Gelleråsen i Karlskoga, riksdagsman i Bondeståndet vid 1812 års riksdag (sid. 272); andra gången 1826 22/6 med Anna Lisa Olsson, f. 1803 13/9, † 1875 7/2, dotter till bergsm. Olof Fransson och Karin Ersdotter i Vasslånd, omtalade sid. 514. Med sexman Erik Ersson, som var gift först med Anna Lisas moder Karin och derefter med Per erssons moder Anna, egde således det egendomliga slägtförhållande rum, att han var både styffader och styfsvärfader åt såväl Per Persson som ans hustru Anna Lisa. Dessa sistnämda makar egde blott ett enda barn, sonen 1 12. Per Persson Gellner, f. 1834 22/6. Erhöll undervisning af enskilda lärare dels i hemmet och dels i Stockholm 3 der han dock före- —— . Se Noraskog II: 406. 1y E. ÖMAN i Nerikes Allehanda 26 Februari 1886. e Bland hans ungdomslärare må nämnas prestmannen Lars Johan Gowenius, hvilen »n s vistades någon tid i Vassland, samt nuvarande ledamoten af Första kamaren F. T. Borg, som under några år förestod en enskild läroanstalt i Stockholm.