520 mannabefattning». Riksdagsmannakallet erhöll han efter sin morbroder, förutnämde Per Persson i Gammelhyttan. Per Persson i Vassland var sålunda fullmäktig i Bondeståndet för Nora och Hjulsjö samt Grythytte och Hellefors bergslager under riksdagen 1840 14/1—1841 12/6; då han var ledamot af Bevillningsutskottet; för nyssnämda bergslager äfvensom för Lindes och Ramsbergs samt Nya Kopparbergs bergslager under riksdagen 1844 11/7—1845 24/5, då han insattes i Statsutskottet, hvilket förtroende förnyades under riksdagen 1847 15/11—1848 24/10, vid hvilken riksdag han jemväl var fullmäktig för samtliga ofvan uppräknade bergslager. Vid den följande riksdagen 1850 15/11—1851 4/9 representerade han äfvenledes de nämda bergslagerna utom Lindes och Ramsbergs, samt bibehöll sin plats i Statsutskottet, hvarjemte han under tre år från 1848 5/4 var en af Bondeståndets tre fullmäktige i Rikets St:s bank. Han undanbad sig återval och lemnade med 1851 års riksdag det politiska lifvet. Visserligen valdes har 1859 ånyo till sin orts ombud vid riksdagen, men befriades från detta uppdrag, som hban ej längre önskade, genom Högsta domstolens utslag. Från hans politiska tid må ock antecknas, att han 1843 deltog i statsrevisionen. Under hela sin riksdagsverksamhet kämpade han för utvidgad frihet och framåtskridande i alla riktningar. En närmare redogörelse deröfver hoppas utg. framdeles kunna meddela. Per Perssons oförtrutna nit och biträde för åstadkommande af förbättrade kommunikationer är förut (sid. 54) antydt. Han var en af de 5 framstående män, som i Örebro 1851 9/7 utfärdade inbjudning till aktieteckning för en jernväg mellan urebro och Nora1. Han blef ock samma år ledamot i styrelsen för Nora—Ervalla jernväg, hvilket uppdrag han innehade till och med år 1873. Då Per Persson 1851 22/6 firade sitt silfverbröllop, öfverlemnade han till Jernboås församling ett belopp af 1,000 rdr bko till en »beklädnadskassa», hvaraf årliga räntan användes till kläder åt fattiga barn. Kort derefter, vid en jernvägsmiddag i Örebro (1851 19/11) erhöll han från kon. Oskar I genom dåvarande landshöfdingen Bergensköld en guldmedalj af 8:de storleken »för medborgerlig förtjenst2». Samma år erhöll han äfven uppdraget att vara landshöfdingeombud vid mantalsskrifningen i Jernboås, hvilket uppdrag sedan oafbrutet förnyades till 1873 och ett år (1862) äfven utsträcktes till Hjulsjö Kallad 1862 26/9 af K. M:t till ledamot i Örebro lasarettsdirektion, afsade han sig detta uppdrag 1869. Ledamot af länets landsting under de första åren af dess tillvaro (1863—68), med undantag dock för 1864. Valdes 1859 till ledamot i styrelsen för länets särskilda hypoteksförening, hvilket uppdrag han med nästan oförminskad kraft bibehöll och med synnerligt nit fullgjorde oafbrutet under 241/2 år eller till September 1883, då han vid 79 års ålder afsade sig detsamrna. Under loppet af mer än ett halft århundrade var Per Persson en a sin kommuns främste förtroendemän och under hälften af denna tidryme har han jemväl så godt som enväldigt handhaft kommunens flesta ange- 1 De öfriga voro: frih. H. Hamilon på Bo, A. Anckarsvärd på Karlslund, 4-Wedberg i Nora och C. O. Troilius, som då bodde å Knutsberg. 2 En mycket gängse tradition vet förtälja, att då Per Persson vid ett tillfälle visat sitt utmärkelsetecken för sina anhöriga, hade svågern Peter Andersson, känd som en stor spjufver, på sitt vanliga manér med handen vid örat, till honom yttrat de hädiska orden: »Ja, ja, så der märker di sina fä!»