633 Ankom den 13 December 1775. Högvälborne Herr Baron och Landshöfdinge samt Commendeur af Kongl. Maj:ts Svärds Örden. Nådige Herre! Eders höga nådes sistlidne Thorsdag mig gifne nådiga befallning, att undersöka om någon Ek skulle finnas stående vid Knappfors strömmen och under hvilken högtsalige Konung Johan förmenas hafva slutit fredstractat, har jag i så måtto fullgjort, att jag härom undersökt, att finnes verkligen en Ek vid Knapforshyttan östersöder om hyttebacken och vid pass 6 alnar ifrån Elflandet, eller det utiopp Elfven hade innan Hyttan bygdes, ståendes på en fast grund; Denne Ek innehåller på stammen i omkrets vid roten 5 1/4 aln och äger en jemn stam af 6 alnars längd, delar sig sedan uti sex grenar samt ymnighet af qvistar, och är om sommaren mycket löfrikt och än i denna stund till utseende friskt träd; men någre beskrifningar eller märken kan man ej blifva på Eken varse, om någre varit, hafva de väl på en tid af 200 år hunnit växa igen. På tillfrågan ibland Allmogen berättas det en gammal sägen vore att Konung Johan skall der framfarit och som den tiden hvarken hytta eller hemman vid detta sjöpasset varit, icke eller någre allmänna vägar iståndsatte, så finnes fere anledningar tro det färderne då skett genom vatten Canalerne här i orten, och har vid Knappforsen för de sjöfarande varit en tjenlig viloplats. Efter nådig befallning har jag ock nu vid hårdaste ansvar förbudit Jordägaren nämndemannen Sven Svensson på LunEdet att icke vidröra denna Ek; hon kan icke bortblandas, ty utom några sednare äfven planterade Ekar uti en trädgård vid Wahlåsen, fins ej vetterligen mer än en gammal mäst förtorkad Ek på hemmanet Rådetorps ägor i hela denna Bergslag. Med djupaste vördnad framhärdar Eders höga nådes Alldra Ödmjukaste Tjenare Storängen d. 30 Nov. 1775. Magnus Dahl. Af hvad sålunda meddelats framgår, att FERNOW icke hade så alldeles orätt, då han menade att »en ek, vid Knapped, torde blifva ibland de märkeligaste ting i hela Värmeland». Ännu, i Juli månad 1891, fanns eken qvar på sin gamla plats, ehuru omgifningen blifvit väsentligt förändrad. Genom den kanalisering af vattendraget, som i början af 1850-talet egde ram genom anläggning af en sluss vid Knapfors, samt genom uppförande för omkring 20 år sedan af den nuvarande Knapforshyttan på östra sidan om elfven, är traktens utseende nu ett helt annat än 1i forna dagar. Eken står nu icke »vid pass 6 alnar från elflandet», utan ungefär lika långt från sjelfva slussgrafven, på vestra sidan derom. Denna slussbyggnad synes för öfrigt hafva utöfvat ett mindre fördelaktigt inflytande på den åldriga ekens välbefinnande. Ett par af de grofva grenarne ha borttagits och stammens kärna är starkt angripen af röta. Eken skall till och med under de senare åren haft utseende af att vilja gå förgängelsen till mötes, men syntes nu åter förete en ganska frodig växtlighet, och det skulle vara en jemförelsevis lätt sak att dölja det frätsår på ekens stam, som förefinnes på dess norra sida. Ehuru kronan icke har samma yfviga och vidsträckta 2 som de mycket omtalade djurgårdsekarne vid Stockholm, företer den dock ett vördnadsbjudande utseende. Eken mäter nu dryga 7 alnar i om-