634 krets vid roten, utvisande sålunda en tillväxt af nära 2 alnar under de 116 år, som förflutit sedan länsman Dahl gjorde sin mätning. Vid 5 fots höjd minskas vidden till omkring 6 1/2 alnar. Hemmanet Luned, å hvars område eken finnes, tillhör numera landtbrukaren Karl Olsson. Genom slussanläggningen och den deraf föranledda jordafsöndring från hemmanet, står eken numera å kanalbolagets grund, i närheten af slussvaktarens bostad. Det monument, som FERNOW på sin tid trodde här skulle uppresas, kom naturligtvis icke till stånd. Slussbyggnaden och den industriella verksamhet, som nu råder vid och omkring denna forna »ödemark», äro deremot lefvande bevis derom, att ett forntidsminne äfven på andra sätt än genom ett dödt monument kan hedras; och det är att förmoda och hoppas det intet förbud »vid hårdaste ansvar» numera eller hädanefter skall finnas behöfligt, att för all åverkan och allt ohägn freda Karlskogabygdens främsta historiska minne. Det lär nämligen knappast vara tvifvel underkastadt att hertig Karl, sedan konung Karl IX, t. o. m. mer än en gång haft sin »hviloplats» under eken, under sina färder fram och åter från Örebro och Lekeberga bruk till nuvarande Filipstads bergslag. Äfven sonen, konung Gustaf II Adolf, torde ha färdats sasmma väg. Åtminstone har han vistats vid Kroppa kronobruk (nuvarande Storfors1), och han underlät sannolikt icke att taga kännedom om den sydligare bergslagsbygden. Deremot är berättelsen om det mellan bröderne Johan och Karl »under denna ek» 1568 afslutade förbundet — länsman Dahl talar om en »fredstraktat» — att afsätta konung Erik allt för orimlig att ega någon grund. Redan den omständigheten att just den trakten, der eken finnes, då var en vildmark, talar mot saken, och en senare tids historieskrifvare godkänna icke den anförda berättelsen. GEIJER säger visserligen att en sägen derom finnes, men han påvisar ock, att om den vore grundad, mötet måste ha egt rum redan 1567, under den korta tid Johan hade vistats i Arboga och trakten der omkring. FRYXELL åter förlägger händelsen till Vadsitena, och detta antagande har åtminstone den fördelen att vara rimligt2. Att hertig Karl till minne af Karlskoganamnet under någon af sina resor skurit sitt namn i eken, är hvarken omöjligt eller otroligt. Att något spår af en sådan namnteckning nu icke Kan återfinnas är så mycket mera naturligt, som länsman Dahl vid 1775 års undersökning icke heller kunde finna spår deraf. De bomärken och andra hieroglyfer, som man nu kan återfinna på ekens yttre bark, äro alla af nyare datum och kunna endast anses som yttringar af vanligt okynne eller klåfingrighet. . Och härmed afslutas för närvarande berättelsen om kungseken vid Knapfors. 1 Genom ett af Gustaf Adolf vid Kroppa 31 Januari 1624 utfärdadt bref tillätos Joen Jönsson och Peder Björsson att upprätta en hytta vid Bovik i Grythytte socken. Jfr »Om Noraskog» II: 360. 2 Jfr Historisk Tidskrift 1889, sid. 262.