[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera hört angående letningar efter rätta källådran, hvilken ansets för igenfyld,
och man somliga tider trott sig hafva igenfunnit, tils man åter därom fullit
i tvifvelsmål. För min del är jag fullkomligen öfvertygad, at åtminstone
Midsommarstiden 1791 ingen hälsokälla var på detta stället, och tviflar alt för
mycket, at någon sedermera där blifvit uptäkt, emedan de vanlige tecken till
jernhaltighet saknades på de vatten jag såg där i trakten. — Men däremot är
gyttjan, af hvilken jag upsändt prof til Kongl. Collegium Medicum, befunnen
förträffelig, och har vid Chemisk undersökning visat ungefär samma egenskaper
som Loka gyttjan, samt aldeles lika verkan mot sjukdomar.
Också lärer man på dess räkning få skrifva alla de härliga curer, som
allmänheten tillägger det så kallade hälsovattnet. Man kan så mycket vissare
försäkra detta, som man vet, att 1:o. Alla som nyttja vattnet, vanligen
tillika betjena sig af gyttjan til badning, och däraf altid hemföra en portion, för
at fortsätta dess bruk, 2:o. At vattnet merendels druckits, på så kort tid och
på så otjenligt sätt, (då de fleste endast Midsommarsnatten och ganska fåå 8
à 12 dygn utan serdeles regime dricka) så at ingen verkan däraf rimligen
kan förväntas, och 3:o. At gyttjan utom Brunsdrickning ofta hjelpt sådane
åkommor, emot hvilka Badgyttja plär brukas. Emellertid visar detta exempel
huru varsam man bör vara vid omdömens lemnande öfver läkemedel, äfven då
et stort antal människor säga sig erfarit deras kraft, och huru oklokt det är,
at blindvis endera tro eller förkasta hvad i dylika fall berättas. I förra
händelsen kunde, vid närvarande fråga, ganska många bli bedragne at med mycket
omak efter en högst besvärlig resa, på et ställe, där communication med andra
människor är nästan betagen, söka sådane medel för sin hälsa, som med mera
förmån och beqvämlighet kunna nyttjas hemma. Och i senare fallet förlorades
nyttan för många af den omtalte Badgyttjan, et läkemedel, hvilket blir så
mycket dyrbarare som tillgången på samma vara vid Loka blir alt knappare
och knappare, hvilket äfven förorsakat förbud mot afhämtning däraf ifrån stället,
utom någon liten portion som Brunsgästerne tillåtes med sig hemföra.
A. J. Segerstedt.
Den redogörelse, hvilken sålunda erhölls om egenskaperne hos källan
Varmabad, torde vara så mycket mera tillförlitlig, som densamma är
lemnad af sakkunnig person. Albrekt Julius Segerstedt, född 1763 22/6 i
Trosa, der fadern var kyrkoherde, blef vid 16 års ålder student i Upsala
och 1785 magister derstädes. Han studerade äfven medicin och
promoverades till doktor 1788. Förestod 1790 provinsialläkaretjensten i Örebro,
och blef 1795 lektor i naturalhistoria vid Strengnäs gymnasium, hvars
boktryckeri han arrenderade och hvarifrån han, som författare, öfversättare
och förläggare, utgaf en mängd skrifter. Lät prestviga sig och fick 1809
allmän kallelse till Kumla, men då detta pastorat tilldelades Franzén
(sedermera biskop), blef Segerstedt i stället kyrkoherde i Lerbo. Utnämdes
1815 16/8 till kyrkoherde i Vestra Vingåker, hvilken befattning han dock
ej tillträdde, emedan han dog 15 September s. år, straxt efter hemkomsten
från Stockholm, der han bevistat riksdagen. Hans enka, Gustafva Bergius,
med sju omyndiga barn, beviljades ett extra nådår vid Vingåkers pastorat[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
