16 af närboende årligen begagnas 1. På Grecksåsars mark, nära invid allmänna landsvägen, finnes äfven en mineralhaltig källåder, hvars gagnelighet ännu veterligen icke blifvit pröfvad, men som är märkvärdig för den frodiga yegetation, som den sprider omkring sig, samt för den mängd af svart dy, hvilken källan uppkastar, ehuru belägen på en skarp stenkulle. Slutligen finnes äfven en ovanligt stor och mycket vatten gifvande källa på Skärmarboda egor, nära intill det ställe, hvarest Nora—Ervalla-jernvägen på denna bys mark öfvergår Jerleån, och som möjligen kan gifva anledning till anläggandet af en kallvattens-badinrättning. Af vilda djur förekomma här nästan alla, som tillhöra mellersta Sveriges fauna, dock inga björnar, sparsamt och periodiskt vargar, men räfvar och harar till stor myckenhet. Tillgången på större skogsfogel är så olika, att då en ung tjädertupp det ena året köpes för 1 rdr à 40 sk. rgs, kan den ett annat år icke erhållas till hvad pris som helst. Fogelns periodiska flyttning samt köld under kläckningstiden anses vara orsaken till denna förminskning. Alla vanliga vilda träd finnas, med undantag af de ädlare, såsom ek, bok och apel. Af det förstnämda slaget förekommer dock på ett och annat ställe någon mindre plantering 2. Allmänt klagas att vintrarne blifvit mera ostadiga och somrarne mera föränderliga än fordom. Våren är långsam med skarp nattkyla, som ofta skadar de af solen framlockade växterna; särdeles lider den nästföregående hösten sådda klöfvern, hvars späda brodd icke sällan helt och hållet förloras, till förekommande hvaraf äfven klöfverfröet allmänt börjat sås om våren, då det icke lider af kölden i sin första växt. För helsan är klimatet dock välgörande. Den rena, spänstiga bergluften skämmes ej af dimmor, hvarför ock dessas följeslagare frossan ej heller förekommer; blott den, som någon tid vistats i de kring Hjelmaren eller Mälaren liggande landsorterna undgår icke gerna den besvärliga sjukdomen, och blifver, om icke förr, vid sin återkomst till hembygden, stundom ett offer för densamma. Tiden för sjöarnes isläggning är ojemn, dock kan såsom medeltid antagas slutet af November eller början af December. Vårens framskridande synes jemförelsevis bäst af flyttfoglarnes ankomst: lärkan infinner sig mellan den 16 Mars och 2 April, tranan och spofven den 8 till 15 April, sädesärlan den 7 till 26 April, lomen och stensqvättan den 15 till 20 April, svalan den 1 till 8 Maj. Första vårblomman, som här blifver synlig, är Daphne Mezereum (tibast, i folkspråket »tjursbast») vid medlet af April, samt Anemone hepatica (blåsippa) och Tussilago farfara (hästhof) vid månadens slut. Islossningen uti de större sjöarne inträffar olika, allt efter som vintern varit mer eller mindre sträng, bar eller med mycken snö från början af isläggningen, likväl vanligen vid medlet af April, ehuru den äfven kan dröja 4 à 5 dagar in i Maj månad. De mindre skogssjöarne ligga ännu 8 till 14 dagar längre. : 1 Äfven denna källa har upphört att begagnas för mer än 20 år sedan. 2 En synnerligen vacker och ganska betydlig ekplantering finnes vid Klingtorp under Stadra gård, tillkommen omkring 1830, på föranstaltande af dåvarande egare. Under 1870-talet och sedermera har flerestädes ej obetydliga planteringar af lärkträd egt rum, hufvudsakligen på bruks- och grufskogarne.