19 År 1749 voro 8 personer öfver 90 år, 18 mellan 80 och 85 år. » 1750 » 9 » » » 27 » » » » 1760 » 2 » » » 17 » » » » 1766 » 1 » » » 19 » » » » 1772 » O » » » 16 » » » » 1780 » 2 » » » 24 » » » 1790 » 2 » » » 14 » » » » 1800 » 2 » » » 19 » » » » 1810 » 1 » » » 10 » » » » 1820 » O » » » 11 » » » » 1830 » 2 » » » 25 » » » » 1840 » 3 » » » 15 » » » » 1850 » O » » » 20 » » » Särdeles anmärkningsvärdt förefaller äfven förhållandet mellan de olika könen vid vissa tidsperioder af deras lefnad, eller den olika dödligheten bland mankön och qvinkön. Ifrån år 1749 till emot 1800 äro årligen födde flere af qvinkönet än af mankönet; mellan 3 och 5 års ålder har förhållandet stundom jemnats, men oftast har qvinkönet undergått en större minskning än mankönet; till 40 års ålder har åter qvinkönet betydligt tilltagit i myckenhet, men mellan 45 och 50 år ånyo mycket understigit männens antal vid samma ålder; vid 60 års ålder har åter qvinkönets antal med 50 procent öfverstigit männens och vid 70 à 80 år har qvinnornas antal oftast varit dubbelt och ännu större än männens. Mellan åren 1800 och 1840 har en märkbar förändring härvid inträffat, i det att under denna tid föddes årligen flera gossar än flickor; att de förras antal mellan 3 och 5 års ålder nästan alltid, och oftast ganska petydligt, understigit de senares; att qvinnornas antal mellan 45 och 50 år icke undergått en så märkbar förminskning, som inom det förra halfva seklet, men att qvinnorna icke heller förr än mellan 70 och 75 års ålder med 50 procent öfverstigit männens antal, efter hvilken senare ålder qvinnornas antal åter hastigt fördubblats. Vid år 1840 och till närvarande tid har den först omnämda olikheten åter inträdt, endast med den förändringen, att största minskningen bland qvinkönet varit mellan 40 och 45 års ålder 1. »Om natur och historia äro källorna för att lära förstå ett folk, så är den förras inflytande märkligare på folket i gemen», yttrar vår snillrikaste historieskrifvare någonstädes 2 2, och aldrig kan väl folklynnet bättre återspegla naturen än här. Friskhet och rörlighet utgöra ett hufvuddrag hos bergsmannen, och från fordom har han, så i seder och lefnadssätt som samlingsmedlemmarnes ålder funnos att tillgå före de nyssnämda åren. Utg. har mer än en gång varit i tillfälle att finna oriktiga åldersuppgifter från förra hälften af 1700-talet, hvilka uppgifter tyda derpå, att personers minne, då det icke stödes af handlingar, är en ganska osäker faktor vid bestämmandet af ålder och dylika tidsuppgifter. ; 1 Tabeller, utvisande församlingens folkmängdsförhållanden från 1851 till närvarande tid, finnas meddelade som bilagor. 2 De här ofvan citerade orden äro yttrade af E. G. GFEIJER i hans år 1825 utgifna arbete »Svea rikes häfder». Det i mer än ett hänseende märkliga yttrandet återgifves i sin helhet bland bilagorna.