31 sets afbergning sker här som annorstädes med lie, men i afseende på torkningssättet af båda råder en stor olikhet emot på slättlandet. Sedan gräset, ifrån tidigt på morgonen, klockan 2, 3, till dess att nattdaggen derifrån bortdunstat, blifvit skuret och sedermera något kringströdt, för att. blifva hvad man kallar daggtort, upphänges det på hässjor, som bestå af trenne stolpar, med uti dem hvardera inslagna 5 à 6 pinnar, med ett inbördes afstånd mellan dessa af 1/2 aln; dessa stolpar uppsättas stadigt och i rad samt något lutande åt motsatta sidan der pinnarne äro inslagna; afståndet mellan stolparne är omkring 7 alnar och påläggas sedan 10 à 12 stänger, allt efter pinnarnes antal, hvarefter stolparne förses med stöttor på den sidan, ditåt deras lutning är. På dessa hässjor upphänges nu gräset, väl »kämmadt» 1) och efter väderlekens beskaffenhet lösare eller bårdare tillsammanskjutet, och blifver sedan qvarliggande till dess tid och väder tillåta att det inköra. Utom det att detta bergningssätt lemnar ett förträffligt foder, som bibehåller växternas must och arom, kan det verkställas nästan i hvad väderlek som helst, och lemna tid öfrig till trädesjordens körning samt andra vid denna årstid brådskande göromål; är man blott väl försedd med »hässjevirke», så kan hela grödan på detta sätt afbergas, innan något enda lass blifvit inkördt. En på ofvan beskrifna sätt konstruerad hässja innehåller ifrån 25 till 35 lispund tort hö, allt som väderleken under bergningstiden är gynsam till. Säden upphänges äfven till torkning på dylika hässjor, dock att dessa då äro högre, innehållande ända till 24 pinnar, uppresta vid gårdarne med beräkning på flera års behof och varaktighet samt försedda med stadigare stänger. Säden bindes i mindre band, 8 à 9 tum i diameter, samt upphänges hvarftals alltifrån den nedersta stången till den öfversta så bredt, som arbetaren med beqvämlighet kan räcka, hvarefter ett nytt hvarf i samma ordning upphänges. Säden torkar ganska väl på dessa hässjor och kan svårligen äfven under ihållande regn taga någon skada mera än det öfversta hvarfvet, och som således på sin höjd utgör 1/24 af skörden. Mellan hvarje par stolpar i en sådan hässja anses vanligen blifva 3 tunnor råg samt dubbelt så mycket af haffre 2). : Åkerbruksredskapen, som rönt föga eller ingen förbättring, består af långåsplog, hvartill begagnas skacklar, för anspann af hästar; enbetsplog till lättare jord; årder för en dragare; den vanliga rektangulära pinnharfven samt någon gång billharf. För jordens jemnande nyttjas understundom sladd, och alltid, efter såddens slutliga nedharfning, vält för att tilltrycka och jemna åkern till lättare skörd och afbergning. Tröskverk hafva på senaste tiden kommit i bruk, men behofvet och nyttan deraf är, i anseende till den obetydliga sädesproduktionen, ganska tvifvelaktig 3). 1) Kämma = kamma, reda, af det fornsvenska kæmba. 2) Detta torkningssätt på hässjor, som antagligen är ett arf från skogsbygdens finnar — ordet hässja torde härstamma från det finska haasia —, begagnas fortfarande och med stor fördel i bergslagsorterna. De stora hässjorna vid gårdarna hafva dock i allmänhet försvunnit och säden hässjas nu, likasom höet, på åkern. Vårsäden bindes dock icke alltid utan hässjas lös, nästan lika som hö, hvarigenom torkningen sker fortare. 3) Jfr hvad härom säges å sid. 33 noten.