32 Naturlig äng finnes på högst få ställen och består då blott af smala kärrdråg, beväxta med starr, samt uppröjningar af mera bördiga och till gräsväxt tjenliga skogsbackar, under namn af sloghagar. Dessa sloghagar innehålla ett svagt foder af växter, som trifvas i skuggan, såsom Trifolium medium, Melampyrum pratense och sylvaticum, som här kallas sk.- pligg, samt på soligare ställen Nardus stricta, här kalladt finnskägg. De enda ängar af något värde äro de upplandningar af Norasjön, som finnas dels vid Hagbyåns utlopp i denna sjö, dels i södra ändan af densamma. Grässlagen på dessa ängar äro de för sidländ mark mest allmänna och kan här endast anmärkas, att på sistnämda ställe, å vestra Sunds mark, några mera gifvande arter af slägtet Poa blifvit planterade, men med föga framgång, samt att här äfven är det enda stället, hvarest Sceptrum Carolinum (kungsspira) inom orten finnes växande. Till betesmark begagnas i allmänhet de af hvarje hemmansegare instängda skogstegarne, som vanligen hafva ett eller flere »svedjefall» med bättre gräsväxt afhägnade för dragarnes behof; och är betet med få undantag tillräckligt för de kreatur, som kunna vinterfödas. Ladugårdsskötseln är ganska mycket försummad, hvartill förnämsta orsaken är den för dragarne nödiga foderåtgången, i följd hvaraf föga annat än halm och sämre hö återstår för boskapen. Så länge betestiden varar är afkastningen bättre, men knapt hinna kreaturen repa sig, innan de åter måste insättas på förknappad kost. Fordom skall, förmodligen genom ett allmännare svedjande i förening med rofodling, så väl kreaturens antal som afkastningen af dem varit större än nu. Hästarne äro till större delen af norsk härkomst, väl icke stora, men starka och ihärdiga. Sällan uppfödas några, utan förse bergsmännen sig dermed genom uppköp i Filipstad och Kristinehamn. Nötkreaturen äro i allmänhet små, troligen härstammande från den i Dalarne ursprungliga kulliga rasen, ehuru nu, genom utblandning med sydligare boskapsslag, oftare försedda med horn. Oxar, som föga begagnas vid åkerbruket, uppköpas om hösten antingen i Örebro eller Nora och användas till slagt. Fåren, af en klen och sträfullig ras, underhållas hufvudsakligast för ullen, som dock är föga vinstgifvande. Getter finnas, men till följd af den skada de anses tillfoga ungskogen och som nästan inom hvarje hyttelag genom öfverenskommelse gjort dem förbjudna, endast på få ställen. Ingenstädes finnes stallfodring under hela året införd och föga spanmål och rotfrukter användas till utfodringen 1). Svin, från landsbygden, upphandlas 1) Jordbruket har i denna ort under de senaste 20 åren gjort betydliga framsteg. Det är nu icke längre en binäring. I många byar har det redan öfvergått till hufvudnäring och det egnas äfven en deremot svarande skötsel och omtanka. Detta visar sig äfven icke allenast i vidsträcktare fält utan ock 1 de rikare skördar, som man numera, bättre än förr, förstår att afvinna den af naturen ganska ofruktsamma jorden. Vexelbruk med 6-, 7- eller 8-åriga omlopp begagnas öfverallt; rotfruktsodlingen har tilltagit; bigödningsämnen af de flesta slag äro icke längre någon sällsynthet; större omsorg egnas åt kreaturens utfodring och vård, om ock mycket i detta senare hänseende på många ställen ännu återstår att önska. I allmänhet har åkerjordens afdikning mycket förbättrats; stora vidder hafva blifvit fullständigt underdikade, hvarvid till fyllnadsämne begagnats sten, virke eller rörtegel. Slåtterhagarna