34 ligen måtte fyllas 1, inskränkes mitt tillgörande i detta fall att blott uppgifva de betydligaste jernmalmsfälten och deras afkastning för hvart 10:de år fråän 1801, ifrån hvilken tid uppgifter härom kunnat erhållas. För grufvornas administration äro dessa indelade i 4 så kallade tingslag, en benämning, qvarstående från den tid då bergsting ännu höllos 2, och som under vissa bestämda dagar afgjorde hvarje grufdistrikts angelägenheter. Dessa tingslag äro Dalkarlsbergs, Pershytte, Klacka samt Stribergs och Nybergs tingslag. 1. Dalkarlsbergs tingslag upptages nästan uteslutande af Dalkarlsbergs rikhaltiga grufvor, belägna på Dalkarlshytte och Skrekarhytte egor, hvilkas malm, i anseende till sin närbelägenhet till andra malmfattiga bergslager, till största delen afyttras utom socknen, förnämligast till Karlskoga och Lekebergs bergslager. De namngifna grufvorna inom detta fält, som tillsammans eges af ett bolag, fördelt i 1,000 lotter, upptagas till 21 stycken, hvarförutom 5 mindre betydliga äro belägna på Elfhytte, Sandviks, Bäcketorps och Bengtstorps marker 3. År 7801 var malmafkastningen 36,550 skeppund; år 7810 23,184; år 1820 40,440; år 1830 45,211; år 1840 55,369 och år 1850 53,133 skeppund; sammanlagda beloppet af den under de 50 sistförlidna åren till år 1850 uppbrutna malmen utgör 1,899,633 skeppund, och per medium af de 50 åren 37,993 skeppund för året 4. De äldsta handlingar om detta stora grufdistrikt innefattas uti bergmästare- och bergsfogderelationer ifrån år 1669 till 1730, samlade af geschwornern Eggertz. Under denna tid voro Knut Larsson, Erik Sneckenberg, Nils Norman 5, Johan Ahlman, Jakob Hertzen-Akerhjelm, E. Stockenström och P. J. Christiernin bergmästare. Förstnämda år eller 1669, då gruffältet redan hade vattenkonst, finnas 29 stycken grufvor med särskilda namn angifna, hvaribland ingen enda nyupptagen, utan alla af ödesmål, hvilkas minsta djup utgjorde 15 famnar, men många angifvas till 30 à 40 famnar. År 1764 den 22 November blef, genom kongl. Bergskollegii bref till bergmästaren Karl Bulich, Dalkarlsberget förklaradt för odalfält med ty åtföljande förmåner 6; men ända till år 1825 bearbetades de olika grufvorna af hvar sina delegare. Sistnämda år uppgjordes reglemente för ett bolag, som omfattade alla de 1 I detta hänseende kan numera hänvisas till den karta med tillhörande beskrifning öfver berggrunden inom de malmförande trakterna i norra delen af Örebro län, som 1883 af Sveriges geologiska undersökning, till en del på bekostnad af brukssocieteten, blifvit utgifven. 2 Bergstingen upphörde, jemlikt k. förordn. 5 Juni 1850, med år 1851. Angående det sista bergstinget i Nora sistnämda år hänvisas till Noraskogs arkiv I: 609 och följ. 3 Till Dalkarlsbergs tingslag räknades äfven Mogrufve- eller Hvilarefältet å Skrekarhytte egor. 4 Att 5,133 skeppund motsvaras af en tonn, torde böra ånyo erinras. 5 Nils Norman var endast bergsfogde. Angående ortens bergmästare hänvisas till Noraskogs arkiv I: 1—61. 6 Dessa förmåner utgjorde egentligen, att särskilda utmål för någon här befintlig grufva ej mera skulle meddelas, utan hela fältet inneslutas inom ett enda gemensamt utmål, der icke heller något intrång af främmande inmutning var tillåtet.