8o Åkerjorden består till största delen af en ganska bördig lermylla, med lösare eller fastare lerbotten, allt efter läge och naturförhållanden. Endast i gränsen af den egentliga skogsmarken består densamma af gröfre och finare sand, eller, som den här benämnes, stenjord, enär den är uppbruten af svårt stenbunden mark. Naturlig äng saknas alldeles, då man undantager de smala gräsdråg, som här och der genom vattenafloppen blifvit bildade. Tillfälle till vidare odling finnes icke, så framt den ej skall företagas på den stenbundna och skogbeväxta marken. Rådande bergarten inom den odlade jorden är granit, något uppblandad med fältspat. Några malmanledningar på de egor, som egentligen tillhöra staden, finnas icke; men efter den nordvestra gränsen, på Skofttorps egor, framstryker ett jernmalmslager af god beskaffenhet, som på flera ställen bearbetas, och som äfven blifvit öppnadt på de egor af denna by, hvilka med everldlig besittningsrätt innehafvas af stadsbor 1. En mineralkälla finnes på stadens egor, hvilken förr varit mer begagnad än nu; dock har på de tre sista äåren 2 dess anseende åter stigit, så att brunnsgästernas antal sistlidne sommar uppgick till 10 à 12 stycken, nästan alla af stadens invånare. Uti staden finnes badhus med nödig inrättning och uppassning, dit gyttja hemtas från Loka helsobrunn, och då nu äfven årligen på fn bestämda brunnstiden artificiella mineralvatten beredas och serveras, så vill det synas, såsom för helsans bevarande i detta fall ingenting vore öfrigt att önska. Mindre vanliga djurarter kunna på en så inskränkt trakt icke ifrågakomma och af rofdjur äro väl räfven och hönshöken de allmännaste. Klimatet är, liksom socknens, sundt och skyddande mot miasmatiska sjukdomar. Invånare. Att stadens folkmängd ganska långsamt tilltagit torde härleda sig deraf, att högst få behof, som ej kunna tillfredsställas af de på landet boende handtverkarne, af omkringliggande bergslager fyllas i staden. Några inflyttningar från andra orter komma ock sällan i fråga, då gårdsegarne sjelfva helst upptaga sina våningar och ogerna deraf uthyra någon del åt andra. Också är tackjernshandeln, som är ortens enda näring, mera att anse som en kommissionsrörelse, hvilken icke gifver särdeles anledning till täflan, helst som till dess fullkomliga skötande fordras ett samladt rörelsekapital. Följande jemförelse af folkmängden på olika tider visar dess sakta tilltagande. År 1749, hvilket är det första år, för hvilket någon tabell finnes vara upprättad, och äfven då samt ända till 1805 gemensamt med bergsförsamlingen, synes stadens befolkning hafva varit 559 personer, deraf 260 mankön och 299 qvinkön, samt dessa efter stånd och handtering: 6 prester, 3 ståndspersoner, 6 kronobetjente, 7 ståndens hederlige betjente, 9 magistratspersoner, 2 krämare, 27 handtverkare med 7 1 Jfr noten å sid. 68. 2 D. v. s. under åren 1856—58.