83 Efter stånd och vilkor voro: 1 borgmästare, 2 ord. prester med 2 extra ord., 1 orgelnist, 2 skollärare, 1 provinsialläkare, 1 stadsläkare, 1 apotekare, 1 djurläkare, 5 tackjernshandlande med 5 betjenter, 6 minuthandlande med 11 betjenter, 2 garfvare med 9 arbetare, 2 färgare med 4 arbetare, 5 skomakare med 5 arbetare, 5 skräddare med 6 arbetare, 2 hattmakare med 3 arbetare, 2 målare med 1 arbetare, 2 sadelmakare med 1 arbetare, 1 murare med 1 arbetare, 1 kakelugnsmakare med 3 arbetare, 1 kopparslagare med 3 arbetare, 1 guldsmed med 1 arbetare, 1 bokbindare med 2 arbetare, 1 hofslagare med 3 arbetare, 1 instrumentmakare med 3 arbetare, 2 snickare, 1 glasmästare, 1 urmakare, 1 repslagare, 3 bageriidkare, 1 sockerbagare, 1 bryggare och bagare, 1 källarmästare, 9 krögare, förutom alla som hafva lönnkrogar (1). Mantalsskrifna voro 223 män, 318 qvinnor; mellan 17 och 18 år 9 män och 7 qvinnor — tillsammans 557 personer. Vid lefnadssättet förekommer ej något anmärkningsvärdt om ej, att det i bergsorter egendomliga friska grundlynnet, med beräknande gästfrihet, äfven hos stadens befolkning framträder, ehuru naturligtvis modifieradt af stadslifvets mångfaldiga egenheter. Ehuru både klädedrägten och byggnadssättet i allmänhet utvisa någonting alldeles vanligt, finnes här som annorstädes dock en lust att lysa, hvilken ofta nog i sina sträfvanden blifver rätt komisk. Det äkta kälkborgerliga lefnadssättet, hvarmed en, i nästan alla småstäder med förkärlek ammad, på yttre lefnadsvilkor grundad, rangskillnad är förenad, framstår här utprägladt, om icke just i sina finare dock i sina grofvaste drag. 100 rdr åt en dräng och 40 rdr åt en piga kan antagas vara den vanliga lönen. Priset på mansdagsverke är 28 à 32 sk. om vintern samt 1 rdr om sommaren; en qvinsperson får den förra tiden 16 och den senare 24 sk. om dagen, allt i riksgäldsmynt räknadt. Personer, som ega större arbetsskicklighet, vare sig som slöjdare eller timmermän, kunna dock påräkna något högre betalning. De sista årens förtjenst vid jernvägsarbeten hafva något förökat ofvanstående arbetslöner, men efter dennas upphörande torde dessa återgå till sitt vanliga. Näringar. Handeln, dels med tackjern från bergslagerna, dels med viktualier och kramvaror, som dit afsättas, kan med skäl anses som stadens enda näring, och äro dessa bägge här nämnda grenar uti jemn tillväxt. Det kapital, som tackjernshandeln ensam erfordrar, uppgår till 340 à 400 tusen rdr årligen, hvarjemte viktualie- och kramvaruhandeln omsätter ett kapital af 500 tusen rdr. Härigenom vill det synas som ett stort missförhållande egde rum emellan bergslagens afyttrade produkter och dess förbrukade köpmansvaror, helst som torghandeln tillika upptager ett kapital af omkring 150 tusen rdr; men dervid måste märkas, att icke all tackjernsafsättningen sker pr Nora, utan att en stor del äfven lemnas i Örebro och Kristinehamn, varförutom äfven stadens invånare deltaga i den beräknade afsättningen på köpmansvaror och torginförsel. Handtverkerierna, som endast bedrifvas för afsättning inom staden