85 följes den gamla slentrianen af tegläggning med breda åkrar samt deremellan med årder uppkörda vattfåror. Brukningssättet. Som högst få af stadsborna hafva tillräckligt med dragare, verkställes plöjningen om hösten vanligen med legda oxar och körkarlar från landsbygden, hvarefter jorden lemnas orörd till kommande vår, då den harfvas och besås samt efter nedbrukningen, hvilken äfven verkställes med harf, jemnas med vält. Den jord, som gödslas för korn eller hvete, att sedan igenläggas, fordrar dock någgt mera bruk antingen med billharf eller kanske allmännare med årder. Åkerbruksredskapen äro således de nu ofvan omnämda, som, med få om ens några förbättringar, äro hvarandra lika. så väl säd som gräs skördas med lia och upphänges, den förra bunden och det senare löst, på de i orten vanliga små hässjorna, bestående af 3 stolpar med 5 à 6 pinnar i hvardera och således 10 à 12 stänger i hvarje hässja. Genom detta sädens torkningssätt på små hässjor skadas väl något under svårare bergningsväder, men ganska litet emot genom de på landsbygden brukliga rökarne. Rågen torkas dock stundom i hattade skylar. Tröskverk, som de senare åren kommit i bruk, finnes endast 3:ne fasta och ett transportabelt. Vid ängs- och betesmarken anmärkes, att den förra, som är 15 tld, endast utgöres af sådan sidvall utefter Hagbyelfven, som för vattnets flöde i denna icke med full säkerhet kan uppodlas, äfvensom några smalare dråg mellan åkerfälten, och kunna båda slagen anses för fullt gifvande och ganska bördiga. — Betesmark finnes deremot inom stadens territorium alldeles ingen, alldenstund hela den skogsmark, som varit staden tillhörig, längesedan blifvit för everldlig ego åt enskilda upplåten; och måste de flesta af stadens invånare, som ega boskapskreatur eller hästar, så väl sommar- som vintertiden föda dem på stall och använda till utfodring väl någon säd men sällan rotfrukter. Staden eger betesrättighet tillsammans med Bergsängs hemmansegare å den något öfver 1/4:dels mil från staden belägna Gyttorps södra allmänning, enligt Bergskollegii skrifvelse den 1 Juni 1689 samt Kongl. Maj:ts dom den 26 Maj 1826, men är denna betesrätt öfverlåten på medintressenten mot ett arrende af 20 rdr 16 sk. bko om året 1. Vanliga grässlagen, som begagnas vid igenläggning till hö, äro timotej (Phleum pratense) och klöfver (Trifolium pratense och hybridum samt något Trif. repens). Medeläringen deraf är 300 lispund på tunnlandet. Staden eger ingen tillgång på skog af något slag, sedan den dit hörande marken dels blifvit bortsåld och dels är afhuggen. Tiden för skogens återväxt kan på stadsskogen antagas till 60 samt på stadens allmänning till 75 år, alldenstund marken på båda trakterna är trögväxt. I anseende till allmänningens aflägsenhet (den ligger omkring 1 1/4 mil från staden, uti en otillgänglig trakt) har någon ordentlig indelning för afbrukningen ej blifvit antagen, utan säljes ståndskogen till den mestbjudande att afhuggas. Sista försäljningen skedde år 1833, då hela skogstrakten på en gång afhöggs 2. Således lemnar skogen ingen inkomst, hvarken 1 Betesrätten har under de senare åren varit utarrenderad till Pershytte grufbolag och inbringat stadskassan ända till 150 kronor om året. 2 Denna försäljning skedde »enligt borgerskapets och magistratens beslut