93 Fornminnen. Fornlemningar eger staden inga, ej heller har den för öfrigt någon historisk märkbarhet. För sin uppkomst har den omliggande bergslager att tacka, och af dem är äfven dess framtida förkofran beroende. Efter som i början af denna beskrifning är förmäldt, blef denna stad, väl icke grundlagd, men såsom sådan adopterad vid början af 1600-talet och erhöll sina första privilegier 1643. Från den tiden till år 1731 är om densamma ingenting att nämna, ja icke ens kändt hurudant dess utseende varit; men efter en detta år den 29 April utbruten vådeld, som inom få timmar förvandlade staden, med undantag af kyrkan och prestgårdarne, i aska, blef den ånyo i dess reguliera form anlagd 1. Att återbyggandet likväl gått långsamt och haft sina svårigheter kan slutas deraf, att stadsborna i början helt och hållet misströstade om stadens upprättande, men sedermera, understödda af sockneborna, småningom gripit verket an. I början uppfördes låga envåningsbyggnader, hvilka sedermera, mest under de senast förflutna åren, blifvit på- eller ombygda, så att staden numera, med få undantag, har tvåvåningsbyggnader. — Bland byggnader må här omnämnas: Kyrkan, hvars ålder är, efter som äldre beskrifningar angifva, urminnes; den är belägen nästan i midten af staden på en ganska hög och vacker plats och omgifven af lummiga träd, som erbjuda stadsborna en angenäm promenad- och samtalsplats. Kyrkan är uppförd af gråsten i en irregulier rektangelform, med mot öster afrundad sida. Vid 1731 års brand blef tornet tillika med takresningen nedbrända och klockorna nedsmälta. Härefter uppfördes af bergsförsamlingen ny takställning samt ett mindre torn, som år 1758 var i fullt skick med ur och slagverk. Detta torn måste likväl, antändt af åskeld den 7 Juni 1780, till förekommande af hela kyrkans ödeläggelse, af huggas och nedstörtas. Nu har kyrkan, som sjelf är liten och oansenlig, ett utmärkt vackert torn af sten, uppfördt efter den dessein, som af konung Gustaf III den 16 Maj 1788 blifvit faststäld. Kyrkans inre är mörkt och dystert, till följe af fönstrens otillräcklighet och detta tillikcka med de skymmande grofva pelarne förtager hela effekten af det till sitt yttre särdeles vackra orgelverket, som, uppfördt åren 1774— 1776 af direktören Nils Söderström och bestående af 31 stämmor, nu är, i anseende till sin inre bristfällighet, utdömdt. Kyrkhvalfvet uppbäres af 6 pelare och 14 pilastrar samt är fördeladt i 10 st. mindre hvälfningar, som hvila på de med 4 dubbla jernstänger till förstärkning sammanhållna murarne. Till den vissa högtidsdagar brukliga upplysningen finnes 5 större och 4 mindre ljuskronor af metall. Predikstolen, i blått och guld, förbättrad på enskild bekostnad år 1847, nybygdes år 1698 och är nu försedd med 4 gubbar i halfupphöjdt arbete, hvilka förmodligen skola föreställa evangelisterna. Predikstolens botten slutar med en förgyld drufva och från dess tak nedhänger en försilfrad dufva. Altaret är ganska enkelt och altartaflan, som i vissa afdelningar allt uppifrån och ned igenom föreställer tilldragelser ur Kristi lefnad, är i konstnärligt afseende fullkomligt obetydlig. Utom 1 I Generallandtmäterikontoret finnes dock en planritning från 1640-talet, som utvisar att staden från början anlades efter dess nuvarande reguliera plan.