95 inköpta 2:ne svarta messhakar med silfvergaloner samt 2:ne röda dito med guldgaloner, till hvilka prydnader äfven höra handböcker och hyenden af enahanda färg och ornamenter 1. . Uti tornet finnas 4 stora och välljudande ringklockor, som ega en god samklang, ehuru den andra i ordningen vid något tillfälle fått en remna i brädden. Denna klocka, som år 1734 blef gjuten af lemningarna efter de vid eldsvådan 1731 nedsmälta, har denna egna inskription: Heu! quod eram miseræ nimium vicina Gomorrhæ, Arbsorptæ rabido vindicis igne Dei. Scilicet ultrices urbs tandem noxia pænas, Iure luens una uah periensque die. Ast me nunc reparat vulcanus ut inde resurgam, Pulcrior ex flamma ruderibusque meis. Audi gens o dura Deum tam dulce vocantem, Sin tibi spernenti præco minantis ero 2. Skolhusbyggnaden. uppförd af tegel i 2:ne våningar, med souterrain, innehållande flera kök, källrar och förrådsrum, af vackra proportioner. Fasaden till den närmast varande gatan är sådan som närstående afritning utvisar 3, den å motsatta sidan är derifrån något skiljaktig. Utom rymliga skolsalar i båda våningarne finnas här nödiga boningsrum för de lärare och lärarinnor, hvilka för undervisningen i de skilda skolorna erfordras. Genom brukspatronen och nordstjerneriddaren A. Wedbergs och kontraktsprosten M. S. Svederi gemensamma bemödanden, begagnandet af egna, stadens och till annat ändamål donerade medel, blef denna byggnad till begagnande färdig år 1841. Härmed afslutas de båda beskrifningarna. De åtföljas af: 1. »Statistiska tabeller hörande till beskrifningen öfver Nora socken uti Örebro län»; 2. »Tabell öfver tackjernstillverkningen vid hyttorna uti Nora socken från och med år 1737 till och med år 1850;» samt 3. »Statistisk tabell hörande till beskrifningen öfver Nora stad i Örebro län, sammandragen af Eric Em. Öman, komm.-landtm.» 1 Kyrkans »messe- och altarskrud» beskrifves fullständigare anf. st. sid. 272—274. 2 Kyrkans klockor äro utförligt beskrifna i Noraskog I: 265—270. Ett försök till öfversättning af förestående inskrift meddelas jemväl (sid. 267) så lydande: »O! för nära jag var intill detta usla Gomorrha, Som den hämnande Gud dränkte i lågor och eld: Ty, när den brottsliga staden plötsligt straffet fick lida, Drabbade hämden ock mig, fast jag oskyldig var. Men ur mitt eget stoft, genom hetta, visligt begränsad, Skönare träder jag fram, åter kallad till lif. Lyssna, o folk! du hårda, till Gud, som vänligt dig kallar, Aktar du icke hans bud, bäfva dock för hans hot!» 3 Denna afritning saknas i originalbeskrifningen, och kan följaktligen icke heller här bifogas.