155 och med år 1872 skulle påföras de s. k. gamla hemmanen. De nya eller stadge-hemman, hvilka tillkommit eller blifvit skattlagda mellan åren 1625 och 1649, erhöllo äfven en obetydlig räntetillökning, som dock endast motsvarade hälften af halfva skjutsfärdspenningarne eller 37 öre för mantal, hvaremot alla hemman, hvilka kunde bevisas hafva tillkommit efter 1649 undgingo all tillökning i sin ränta, äfven om denna var alldeles lika med den ränta, som utgjordes af exempelvis ett gammalt hemman eller af ett nyhemman. Af det förra slaget må nämnas hemmanen Alntorp n:r 2. och Snöbergshult n:r 1, hvardera om 1/2 mantal, hvilka båda utgjorde samma ränta som motsvarande gamla hemman, men sluppo tillökningen. Af det senare slaget åter må jemföras hemmanen Bastnäs och Elfsnabben å ena, med hemmanen Grecksskog, Kopparbäcken och Vestgöthyttefors å andra sidan, hvilka alla förut hade samma ränta, men af hvilka hemman de sistnämda fingo vidkännas en tillökning af hvardera 9 öre, under det att hemmanen Bastnäs och Elfsnabben gingo fria derifrån. Så ojemnt kunna ödets lotter falla äfven i kamerala tvistefrågor. För öfrigt hänvisas till längre fram meddelade handlingar, hvilka dels innehålla redogörelse för de kamerala tvistepunkterna i förevarande beskattningsfråga och dels ordalydelsen af de utslag, som derom sedermera utfärdades. Tionde är den afgift eller skatt, som katolska presterskapet i medlet af 1100-talet införde i Sverige. Denna afgift eller tionde skulle gifvas ej blott af all slags säd, utan äfven af all annan sådd och växt, likaså af ladugårdens afref hvarje tionde 9 nätter gammal kalf och gris, äfvensom af lam, kid och gäss eller, der afveln icke var så stor, en viss penning efter hvarderas värde, samt för hvarje föl 2 penningar; tionde skulle äfven gifvas af alla fiskelekar och notdrag, likaledes af alla djur och foglar, som fäldes eller fångades, och i bergslagsorter jemväl af osmundsjernet. Denna tionde var i allmänhet så fördelad, att 1/3 tillföll presten och återstående 2/3 delades mellan kyrkan, biskopen och de fattiga eller hospitalen. Genom Vesterås recess 1527 indrogs till kronan sistberörda 2/3 och häraf uppkom den s. k. kronotionden. Den återstående tredjedelen utgör den s. k. tertialtionden, som genom de på grund af k. förordningen 11 Juli 1862 verkstälda löneregleringar för presterskapet blifvit utbytt mot till beloppet bestämda afgifter, vanligen bestående i spanmål och smör, i bergslagerna äfven tackjern, af den tiondeskyldiga jorden, hvilka afgifter lösas efter markegångsvärden. Den del af den indragna kyrkotionden, som till någon del ännu utgår till sin första bestämmelse, är den s. k. vin- och byggnadssäden. Ursprungligen utgick tionden af all odlad jord utan undantag, men adeln började mot slutet af 1500-talet söka och vinna befrielse för sina sätesgårdar, och presterskapet har alltid varit befriadt från tiondes utgörande af prestgårdar och stomhemman, men icke af kapellansbol. Tionden bestämdes fordom till beloppet genom räkning och proftröskning, hvilket skedde genom »sädesräknare» — äfven kallade kyrkosexmän — och nämdemän på åkern, innan säden infördes, hvarvid tillgick så, att en skyl, trafve eller vissa band togos att uttröskas på prof, hvarefter tionden uträknades efter skylarnes eller bandens antal. På annat ställe har utg. omtalat huruledes dylik spanmålstionde i Nora och Lindes bergslager först blef utgjord på grund af konung Karl IX:s bref till bergsföreståndaren Tideman Persson 14 Mars 1606 och att endast ytterst ringa tiondebelopp kunde utgöras