172 fråga om hemmanens frihet från half landtågsgärd, Kammarkollegium, enom sitt här ofvan omförmälda beslut 28 December 1875, förklarat sitt örra antagande härom vara förfallet, sedan jag efter mycket sökande ändtligen lyckats framleta det för embetsverken förut okända, för bergslagerna dyrbara dokumentet af 16 Oktober 1617, angående beloppet af den landtågsgärd, som af allmogen i Nora och Lindes bergslager skulle utgöras »emooth den Gärdh, som andre wåre vndersåther vth på landett nu hafwe vthlofwedt» 1. Härigenom minskades bergslagshemmanens s. k. räntefriheter med hälften af 11 kr. 51 öre, eller med 5 kr. 75 öre för hvarje s. k. gammalt hemman. I sammanhang med nyss anförda beslut underkastades den förut gjorda beräkningen öfver återstående friheter i mantalsräntan en förnyad granskning, som ledde till det resultat, att halfva skjutsfärds- och hela dagsverkspenningarne beräknades lika som förut, eller till 21 kronor 75 öre för hemman. »Drängelönen» deremot antogs nu utgöra 193/20 lispund tackjern, i stället för 19 lispund, hvarjemte priset derå höjdes från 2 kr. 33,6 öre för centner till 2 kr. 38 öre, hvilket senare pris motsvaras af det i k. förordningen 23 Juli 1869 stadgade omsättningspriset för tackjern. Härigenom erhöll drängelönen ett förhöjdt värde af 8 kronor 2 öre. Då nu sistnämda belopp drages från den förut nämda summan af friheter 21 kr. 75 öre, erhålles en återstod af 13 kr. 73 öre, deraf hälften eller 6 kr. 86 öre alltså utgör det belopp, som genom de nu utlemnade lagsökningsresolutionerna utkräfves af hvarje s. k. gammalt hemman, d. v. s. alla sådana hemman, som funnos upptagna vid en år 1625 hållen bergsransakning, att utgå årligen från och med år 1872. Huruvida detta rättsanspråk i verkligheten kan »finnas med författningarne öfverensstämma», såsom 1871 års kungörelse i ämnet föreskrifver, derom må läsaren sjelf döma. För min del kan jag icke dela en sådan uppfattning på de grunder, som här nedan skola anföras. För det första är beräkningen af drängelönens värde oriktig. Genom kontrakt af 8 Juni 1664 förvandlades de förut i kol, malm, skjutsfärder, dagsverken och osmundsjern utgående skattetitlarne: landtågsgärd, brukshjelp och drängelön, att utgöras i en enda persedel, nämligen tackjern, hvarå kronovärdiet den tiden utgjorde 3 daler för skeppund. Då nu utaf hvart hemman skulle lemnas 3 skeppund 5 lispund tackjern såsom ersättning för de gamla persedlarne, motsvarade detta qvantum tackjern ett kronovärde af 9 daler 18 öre 11 pgr, uti hvilket belopp drängelönen ingick med ett värde af 2 daler 8 öre. Med användande af enkel regula de tri skall man lätt finna, att drängelönen efter nyssnämda kronovärden motsvarar 19 1/2 lispund tackjern, men icke 193/20 lispund såsom Kammarkollegium beräknat. Skillnaden utgör 7 skålpund, som, efter 1869 års omsättningspris, skulle motsvara ett värde af i det närmaste 15 öre. För det andra har Kammarkollegium genom sitt beslut att utbyta drängelönen mot dagsverkspenningarne förfarit i strid mot derom utfärdad författning. Genom »Kongl. May:tz Stadga och Förordning, emellan Ridderskapet och Adelen å then ene, och Skattebönderne å then andre sijdan», af 26 Augusti 1651 är nämligen föreskrifvet att, oaktadt i fråga 1 För att denna vigtiga handling äfven för framtiden må vara förvarad, meddelas densamma såsom bilaga sid. 178.