Anteckningar om rekognitions- och grufskogarna. Till den skatteregleringskomité, som var i verksamhet åren 1879—1883, öfverlemnades af utg., såsom medlem af komitén, enligt uppdrag, i December 1881 en »historik om de till bergverkens understöd anslagne skogar». Likasom komiténs öfriga s. k. promemorior eller specialutredningar, trycktes äfven denna historik i ett mindre antal exemplar, deraf största delen innan komitén åtskildes hade spårlöst försvunnit, på sätt vanligen tillgår med en stor del af det s. k. riksdagstrycket. Då många emellertid uttryckt en önskan att bekomma exemplar af nämda historik, en önskan, som af nu antydda orsak icke kunnat uppfyllas, har utg. trott sig göra både dessa och andra intresserade en tjenst dermed, att låta omtrycka densamma. I vissa afseenden redan föråldrade, har det dock ansetts nödigt att omarbeta dessa anteckningar, naturligtvis i syfte af komplettering och förbättring. I hufvudsak är dock »historiken» till form och innehåll oförändrad, äfven om åtskilliga tillägg och nya upplysningar blifvit vidfogade. Om rekognitionsskogarna. Såsom en af de vigtigaste inkomstkällor, utgjorde bergshandteringen i äldre tider ständigt ett föremål för synnerlig omvårdnad från statens sida; och då erforderlig tillgång till skogsprodukter utgjorde ett af de hufvudsakligaste vilkoren för denna närings bestånd och utveckling, blef deraf en gifven följd, att åtskilliga allmänningsskogar för sådant ändamål anvisades. Så länge landet ännu var till större delen skogbeväxt, och skogsprodukterna icke betingade annat eller högre värde än hvad som kunde anses utgöra ersättning för derå nedlagdt arbete, kunde detta understöd icke uppskattas till något egentligt penningvärde, hvarför äfven de till bergverken upplåtna skogarna till en början innehades utan annan inkomst för statsverket än den, som under namn af tionde-, afrads- eller skattejern utgjordes af tillverkningen. Den första upplåtelse af dylika skogar man för närvarande känner, är den förordning, hvarigenom konung Magnus Eriksson 7 November 1340 till bergsmännen å Vestra berget i Nerike, efter all sannolikhet motsvarande Noraskogs vidsträckta bergslag, unnade »ena halfua milo oppa længdene ok ana halffwa milo a breddena i almenninx skogh thær fornempdæ bærgit ligger uti», i sammanhang hvarmed ock föreskrefs, att »hwar som nya hyttho bygger, giffwi forstha arit VIIje (71/2 hundradt) jærn til tijand ok sijdan hwarth ar, thet ar tha han thær bygger ok bærs Noraskogs arkiv. II. 14