255 K. M:t meddelade, ehuru i olika riktning gående, beslut angående sökt rättighet att till skatte lösa dylika skogar. Det första innefattas i k. br. till Kammar- och Bergskollegierna af 27 Augusti 1816 1, samt föranleddes af Dalkarlsbergs och Pershytte grufbolags anhållan att få till skatte lösa dem till understöd anslagna skogstrakter, »för att derigenom bereda ett varaktigt stöd för dessa grufvors drift och framtida bestånd». Denna ansökan blef visserligen icke bifallen, men K. M:t förklarade, »att de Dalkarlsbergs och Pershytte grufvor anslagne allmänningstrakter måga hädanefter som hitintills under grufvelagen förblifva och till grufvornas behof användas». Det andra fallet, då en likartad framställning två år senare bifölls, finnes närmare omförmäldt i k. br. till samma kollegier 25 Augusti 1818 2, och gäller Slotterbergs och Rösbergs grufbolags ansökan att få skatteköpa den s. k. Laggareallmänningen, belägen i Lindes socken och bergslag i Örebro län. Denna allmänning skattlades nämligen kort derefter under namnet Laggarskogen till 1/8 mantal och en ränta, som före 1885 års grundskatteafskrifning utgick med 6 kronor 62 öre. Då någon odling icke fans härstädes, kunde kronotionde ej åsättas. Detta hemman upptages i 1841 års extra roteringsverk till 1/107 rote. I en till 1873 års riksdag aflåten k. propositon (n:r 24), om meddelande af vissa bestämmelser rörande förvaltningen af statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar, och med anledning af väckt fråga om öfverflyttning till Skogsstyrelsen af den Bergsöfverstyrelsen (i Kommerskollegium) hittills tillkommande befattning dermed, äskades Riksdagens medgifvande, att ifrågavarande skogar, hvilka fortfarande komme att oförryckt bibehållas för de ändamål, hvartill de blifvit anslagna, skulle under öfverinseende af Skogsstyrelsen förvaltas efter hushållningsplaner, grundade på vetenskapliga regler och faststälda af bemälda styrelse; samt att sjelfva förvaltningen i de fall, då nyttjanderättsinnehafvarna an-. tingen sådant begärde eller ock icke rättade sig efter den faststälda hushållningsplanen jemte öfriga föreskrifter, som K. M:t eller Skogsstyrelsen i afseende på skogens begagnande kunde meddela, skulle, i sistnämda fall, efter pröfning och beslut af vederbörande länsstyrelse, öfvertagas af statens skogstjenstemän. Denna proposition bifölls af Riksdagen, hvarefter 30 Maj samma år i öfverensstämmelse härmed k. förordning angående förvaltningen af berörda skogar utfärdades. Vid behandlingen af denna fråga i Andra kammaren, hade dåvarande statsrådet och chefen för Civildepartementet Axs1 BERosrTROM till kammarens protokoll följande yttrande, hvilket torde förtjena så mycket större afseende, som det tydligt utvisar med hvilken rätt dessa grufskogar innehafvas af de särskilda grufbolagen: — — — — »D-et förhåller sig icke så, såsom man här tyckes antaga, att dessa skogar äro likstälda med andra allmänna skogar, utan i följd af de resolutioner, hvarigenom de upplåtits till understöd åt vissa grufvor, innehafvas de under en qvasi-privaträttslig titel, 1 Meddeladt som bilaga (n:r 2). 2 Meddeladt som bilaga (n:r 3).