268 Sjöberg till lagtima höstetinget 1819 instämt ofvannämnde parter med påstående, att enär Solfvesbo, Backa och Wåbecks byamän, samt intressenterne i den så kallade Thungrufvan och Bomarsbo hytta jemte Löfås och Jutbo byamän, de förstnämnde icke kunnat styrka deras rätt till ofta nämnde skog med annat än den år 1767 ingångne förening, som, efter Landsfiskalens förmenande, vore ensidig, då ingen kronofullmägtig dervid närvarit och ej eller någon stadfästelse derå följt, och de öfrige icke yrkat vidare, än att den ene framför den andre måtte berättigas till skatteköp deraf, hela den inom Tuna socken belägna så kallade Östanbergs grufskog, inom de uti Kongl. Bergs-Collegii. Resolution den 10 Juni 1714 utstakade gränser måtte för en Kongl. Maj:ts och kronans tillhörighet förklaras, och Kongl. Maj:t och kronan således vara berättigad att dermed efter behag förfara, hvaremot svaranderne endast åberopat deras hvar för sine påståenden, vid Bergmästare-undersökningen 1814 ingifne skäl; och emellertid har grufskogen på derom från Rätten gjord anmälan, genom tredje Landtmätaren uti länet Carl Nygren, blifvit ånyo uppmätt, gränserne bestämda och å karta lagde, enligt hvilken derpå äro: Solfvesbo bys fäbodetägter 9 tunnland 12 kappland, instängd hagmark 18 kappland, Parmlappmossen 13 tunnland 18 kappland, 5 st. mindre mossar 2 tunnland 3 kappland, Pårlehällsmossen 7 tunnland 16 kappland, 2 dito mindre 1 tunnland 24 kappland, Stormossen 35 tunnland 16 kappland, en dito mindre i södra rågången 1 tunnland 26 kappland, en d:o d:o 1 tunnland 12 kappland, instängd sämre myrslog mot Söderberkes rågång 3 tunnland 4 kappland, backar ibidem 26 kappland, Bäckens hela yta 28 kappland, och den egentliga grufskogen, som är mycket afhuggen, med flere små gångvägar, berg och grufhällar inberäknade, 416 tunnland 20 kappland, tillsammans 495 tunnland 4 kappland; samt slutligen har Bergmästaren i orten till Rätten inkommit och begärt att i saken blifva hörd, då Herr Bergmästaren derefter yrkat, att kronans ombuds påstående måtte förändras dertill, att svaranderne åläggas bevisa, huruvida skogen blifvit dem afhänd genom någon så kallad Skogs-Commissions dom, samt att Rätten i sådant fall måtte pröfva verkan deraf, eller i annat fall, med stöd af sista momentet uti Kongl. Förklaringen den 8 November 1786, lemna dem öppet att i laga ordning hos Kongl. Maj:t underdånigst söka ändring uti Kongl. Bergs-Collegii utslag, men hvartill Landsfiskalen Sjöberg, såsom Kongl. Maj:ts och kronans ombud i rättegången, icke velat samtycka, utan vid sitt i stämningen anförda påstående förblifvit. Detta allt hafver Härads-Rätten öfvervägat, och vidkommande först Herr Bergmästarens sålunda gjorda påstående: så och då hvarken Landsfiskalen Sjöberg, som Kongl. Maj:ts och kronans talan i denna sak har att utföra, deruti instämt, eller svaranderne funnit sig deraf föranlåtne till något sådant yrkande, som dermed har gemenskap, finner Härads-Rätten sig icke kunna hafva derpå något afseende. Angående sedan Landsfiskalen Sjöbergs påstående; så alldenstund så kallade Östanbergs grufskog inom Stora Tuna socken blifvit såsom af ålder begagnad för derpå belägne grufvors behof, genom Kongl. Bergs-Collegii Resolution den 10 Juni 1714 förklarad för grufskog, men, efter hvad Bergmästare-undersökningen den 22 Juli 1814 innehåller, hvarken för Thungrufvan eller någon annan grufva numera vore behöflig; fördenskuld och då det ändamål, för hvilken samma skog blifvit anslagen, numera icke förefinnes, och den sålunda icke kan såsom grufskog hädanefter betraktas, utan deremot hänföras till egenskapen af sådan skog, dertill äganderätten, staten förvarad,