296 Äfven hvad de så kallade ädlare verken angår, har, efter det Riksdagen i skrifvelse den 24 Maj 1877 bifallit Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna proposition, genom Kongl. kungörelsen den 10 Augusti samma år förordnats, att, med undantag tills vidare för Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk, alla öfriga verk, som vore förpligtade till bergverkstiondes utgörande, skulle befrias från dylik tionde, dock skulle hvad sålunda blifvit stadgadt icke, förr än Kongl. Maj:t särskildt derom förordnade, gälla för åtskilliga uppräknade verk. Orsaken till sistnämnda undantag berodde derpå, att vissa af de ädlare verken, hvilka voro försedda med särskilda privilegier, enligt Riksdagens förberörda skrifvelse borde från tiondes utgörande befrias endast under vissa förbehåll, bland hvilka här böra nämnas, att egarne till de verk, åt hvilka bergslagsallmänningar voro upplåtna, skulle antingen till kronan afstå all rätt till dessa allmänningar eller ock till fulla värdet lösa desamma, samt att, der rekognitionsskogshemman vore med verken förenade, egaren skulle till kronan erlägga skilnaden emellan uppskattningsvärdet å hemmanen och den vid deras skatteköpande erlagda köpeskilling. Af denna redogörelse torde det vara uppenbart, att jernverken, hvilka kommit i åtnjutande af förmånen att få, efter rekognitionsskogarnes indelning och skattläggning till hemman, skattlösa desamma mot en i förhållande till det verkliga värdet ringa köpeskilling, blifvit i hög grad gynnade, då vid tiondens eftergifvande något anspråk på rekognitionsskogshemmanen icke från kronans sida framstälts, på sätt förhållandet varit hvad de ädlare verken angår. Vid försäljningar till bruken af rekognitionsskogshemmanen har syftet varit enahanda som med den ursprungliga upplåtelsen af de allmänningar, hvaraf hemmanen bildats, eller bergshandteringens understödjande och uppmuntran. Räntan af rekognitionsskogshemmanen har trädt i stället för den förra arrende- eller rekognitionsskogsafgiften, och äfven uti dessa hemmans räntor har jemlikt Kongl. kungörelsen den 5 Juni 1885 en nedsättning med 30 procent från och med innevarande år egt rum. Skulle nu, såsom Herr Bäckströms förslag innebär, kronan afstå från rättigheten att föra talan om rekognitionsskogshemmans återvinnande, i händelse de skiljas från bruk, till hvars understöd de blifvit anslagna, eller i händelse sådana bruk nedläggas, så komme staten för afståendet till enskilde af en mängd värdefulla jordegendomar icke att åtnjuta någon annan ersättning än de ännu qvarstående 70 procent af räntan å rekognitionsskogshemmanen. På grund af dessa förhållanden eger enligt Utskottets åsigt staten fullt fog att fortfarande fasthålla grundsatsen, att ifrågavarande hemman skola vara oskiljaktigt förenade med det verk, till hvars understöd de blifvit skattesålda. Hvad åter angår den andra gruppen af hemman, eller dem, hvilka bruksegaren berättigats att skatteköpa framför åbon, kan en sådan eftergift till bruksegarens förmån, som blifvit af Herr Bäckström ifrågasatt, icke ega rum, utan att den åbon tillförsäkrade rätt trädes för nära; och har i något fall genom åbostammens utslocknande äfven åborätten tillfallit bruksegaren, måste med afseende derå, att, om skatteköpet ej egt rum, hemmanet skulle hafva hemfallit under kronans disposition, om ett sådant hemman gälla hvad här ofvan blifvit anfördt i afseende å rekognitionsskogshemmanen. På grund af hvad sålunda förekommit hemställer Utskottet, a) att Herr Bäckströms ifrågavarande motion må af Riksdagen lemnas utan afseende.