325 tydelse, meddelades nämligen, »uppå den ansökning, som de nya antagna participanterne i detta silfververk hafva gjordt till erhållande af några vissa förmåner och beneficier vid berörda verks återupptagan och i gång bringande; Blifvandes derutinnan 1:o det nya intressentskapet frikalladt, att betala någre gravationer och skulder för det gamla intressentskapet, eller för dess hushållning utgifva några penningar, utan der de skulle vilja behålla några gäldskyldige arbetare, så kommer deras skuld att betalas, som ock de materialier, som de nya intressenterna finna nödigt att behålla; 2:o få intressenterna försöka sin lycka inom de Håälleforsdistrikten hvarest de helst och bästa anledningar finna, utan afseende på de äldre eller nyare grufvorna; 3:o skola inga flera inventarier intressenterna påbördas än de sjelfva vilja behålla; dock lära de ej undandraga sig att emottaga sjelfva bruksbyggningen eller den så kallade Kungsgården, spanmåls- och viktualiebodarne, proberbyggningen och verkstäderna, smälthyttan, bok- och vaskverket med flera dertill hörande byggningar, så ock mjölqvarnen, tillika med dammarne; 4:o tillägges alla de förmåner och rättigheter, som verket af början innehaft, sedermera derunder kommit och ännu derunder lyda, bestående af skog, mark, hemman, torp, dagsverken eller hvad det heta må, som dertill genom 1686 års donationsbref eller eljest är förskänkt och underlagdt; 5:o villfares intressenterna att de måga efter lägligheten indela dagsverken till försöken och skärpningarna, som de bäst pröfva, samt att torparne efter vanligheten utgöra sina dagsverken, samt att de längst aflägsne åboarne, som ej kunna slika dagsverken in natura prestera, dem med penningar efter en billig öfverenskommelse betala; 6:o efterlåtes att intressenterna sjelfva få tillhålla vederbörande fullgöra deras skyldighet; 7:o äfvenledes att få reglera betjeningen vid verket; 8:o försäkras om Bergskollegii handräckning uti allt hvad som kan lända till detta verkets nytta och nödvändighet samt upprätthållande». I en vid 1746—47 årens riksdag ingifven ansökan om rätt att anlägga åtskilliga stål- och jernmanufakturverk till understöd för drifvande af silfververket, förklarade intressenterna sig hafva påkostat detsamma 100,000 daler kpmt. R. St., hvars yttrande häröfver infordrades, anmärkte, att de af Hälleforsverket till myntet inlemnade 40 marker 11 lod silfver ej motsvarade kronans omkostnad på detta verk, bestående uti räntor af 17 5/8 hemman och 600 daler smt äårlig aflöning till predikant, proberare och konstmästare. R. St. tillstyrkte emellertid intressenternas ansökan, i följd hvaraf genom k. br. 8 December 1747 intressenterna icke allenast fingo bibehålla de anslagna hemmansräntorna utan bifölls äfven deras begäran att på »Hällefors område få inrätta ett jernmanufakturverk, hvilket efter skogarnes och strömfallens belägenhet samt erforderliga verkstäders beskaffenhet skulle kringledas till flera utseende ställen, om hvilket allt behörig undersökning borde försiggå och manufakturverket sedermera ständigt med silfververket förblifva sammanknippadt, och dess afkomster understödja silfververket, hvilket, långt ifrån att nedläggas, intressenterna ålades att med all drift vid förlust af privilegierna på manufakturanläggningen fortsätta». Sedan den anbefalda undersökningen blifvit verkstäld utfärdades 27 Juni 1749 Bergskollegii privilegium på anläggning af 2:ne masugnar, 2:ne stångjernshamrar, ett skär- och valsverk, en stålhammare för garfning, en stålugn med räckhammare, en hammare för saltpanneplåtsmide och 4 kniphamrar, alltsammans med 9 års skattefrihet från privilegiernas datum. Dessa verkstäder anlades ursprungligen på olika ställen inom