33 1 njutas och disponeras, hvarjemte verket tid efter annan tilldelats betydliga skogsområden; att sedan verket år 1731 öfvergått till nya participanter, Bergskollegium den 15 Juni 1733 för dem utfärdat privilegier, deri stadgats bland annat, att de nya participanterna skulle åtnjuta samma förmåner som tillgodokommit de förra intressenterna; att vid inventering den 8 Augusti 1733 till de nya intressenterna öfverlemnats, att i lika stånd återställas, inventarier i hus och byggnader samt åtskillig redskap m. m. till värde, enligt inventeringsinstrument, af 27,511 daler kopparmynt; att på sedermera af verkets innehafvare gjord ansökning att få vid verket anlägga åtskilliga stål- och jernmanufakturverk, bestående af »en masugn och två ämneshammare, saltpanneplåt- och fint blecksmide, stålsmide och garfning efter Tyska viset, stålbränning» samt »band och knippjernssmide», Kongl. Maj:t efter Rikets Ständers hörande, genom nådigt Bref den 8 December 1747, enär skogarne till verket voro »af den ansenliga vidd och begrepp, att de vida öfverstege hvad som kunde erfordras till silfververket, änskönt ock dess tillverkning till några tusende marker silfver årligen kunde drifvas, hvartill komme, att det tillernade manufakturverket lände till understöd för intressenterna att än vidare drifva silfververket, hvilket de i annor händelse föregifvit sig ej ega förmåga att ytterligare fortsätta,» medgifvit intressenterna i silfververket att anlägga en masugn tillika med två ämneshammare om 6 till 700 skeppunds smide för hvardera jemte manufakturverket till ofvannämnda, af intressenterna föreslagna manufaktursmide i jern och stål samt stålbränning; dock med förklaring, att detta manufakturverk ständigt skulle med silfververket förblifva sammanknippadt och dess afkomster understödja silfververket, hvilket, långt ifrån att nedläggas, intressenterna ålåge att med all drift vid förlust af privilegierna på hela manufakturanläggningen fortsätta; att genom nådigt Bref den 9 Oktober 1766 blifvit bland annat förklaradt, att participanterna dädanefter som dittills förblefve orubbade vid dispositionen af alla de kronohemman, torp och lägenheter, som dem, i stöd af nådiga Brefvet den 26 Februari 1686, förmedelst Bergskollegii resolution den 15 Juni 1733 blifvit upplåtna, dock att räntorna af samma hemman, torp och lägenheter borde med förvandling efter markegång till Kronan erläggas, samt att intressenterna, hvilka likaledes bibehölles vid de för dem, till följd af nådiga Brefvet den 8 December 1747, privilegierade jernbruk samt jern- och stålmanufakturverk, under det likväl den till dessa jernverks drift anslagna skogen borde till recognitionsafgift taxeras, skulle vara förpligtigade att underhålla silfververket och det med arbete belägga, på sätt Bergskollegium egde att utsätta, men att, derest det framdeles skulle befinnas, att silfververket icke vidare förtjenade att drifvas, då komme att pröfvas på hvad annat sätt den dertill anslagna och ifrån jernverken afrösade trakten och kronohemmanen borde till Kronans förmån disponeras; att genom nådig Resolution den 15 Mars 1770 intressenterna, som förmäldes hafva eftergifvit mer än hälften af de verket anslagna räntor och åtföljande lägenheter, mot förbehåll att blifva orubbade bibehållna vid det, som af deras privilegier återstode, tillerkänts rättighet att få under bergsfrälsefrihet vid verket nyttja och innehafva 1 1/4 mantal i Grythytte socken jemte den s. k. Hellefors distrikten, eller tillsammans 5 1/2 mantal, allt i Örebro län, med derå varande hemman, torp och lägenheter samt deraf utgående räntor, mot vilkor att för hemmanen, som borde skatteköpas, i skatteköpeskilling erlades 6 års räntor, hvarjemte ånyo stadgats, att det alltid skulle blifva bolagets ostridiga skyldighet att, emot privilegierna som de njöte,