332 fortsätta grufvearbetet och driften vid silfververket, på sätt Bergskollegium för detta verks framtida uppkomst tillhörde att utstaka och föreskrifva; att derefter berörda 5 1/2 mantal blifvit den 30 April 1771 till skatte under verket försålda, med rättighet för dettas egare att af hemmanen åtnjuta alla räntor, enligt hvad i sistnämnda nådiga Resolution blifvit medgifvet; att genom nådigt Bref den 11 Juli 1811 stadgats, bland annat, dels en till verket anslagen, inom Hellefors socken af Örebro län och Gåsborns socken af Vermlands län belägen recognitionsskog skulle skattläggas och till hemman indelas, hvarvid jemväl förutnämnda 5 1/2 mantal bergsfrälse skulle å hvarje mantal tilläggas en lika areal skog, som tilldelades hvarje mantal af de blifvande nya hemmanen, dels att, emot den intressenterna sålunda beviljade rättigheten att indela berörda skogsrymd till hemman, statsverket skulle ega rätt att uppbära räntorna så väl af de uppkommande nya hemmanen, som af de förut af intressenterna under bergsfrälsefrihet innehafda och redan skattlagda 5 1/2 mantal, hvilka räntor jemte alla andra extra onera, som krono- och skattehemman utgjorde, borde utgå så af de gamla som de nya hemmanen och utgöras från den tid, då de nya hemmanen blefve skattlagda, vid hvilken tid bergsfrälsefriheten och recognitionsafgiften komme att upphöra, samt dels att de sålunda uppkommande nyhemmanen skulle få under verket, mot 6 års räntor, till skatte lösas, hvarvid likväl borde, på sätt förut skett vid de gamla hemmanens försäljande till skatte, fästas det vilkor, att de nya hemmanen icke finge skiljas från silfververket, så länge detta verk kunde, efter vederbörligt bepröfvande, förtjena att drifvas, samt att, i fall detsamma med tiden för bristande lönande malmer komme att nedläggas, hemmanen då äfven borde blifva oskiljaktiga från det med silfververket dåmera förenade jernbruk, eller de inrättningar, intressenterna framdeles kunde erhålla tillstånd att anlägga; äfvensom genom samma nådiga Bref ånyo föreskrifvits att intressenterna skulle som dittils fortsätta arbetet i silfvergrufvorna, till dess framdeles kunde blifva utrönt, om de förtjente att vidare bearbetas; aft, sedan genom nådigt Bref den 14 Februari 1815 medgifvits, att i händelse vid omförmälda skogstrakts indelning till hemman något af dessa för bristande odlade inegor komme att bestå endast af skogsmark, för detsamma då finge utgöras allenast jordeboks- och mantalsränta, så länge och intilldess silfververket kunde, med vederbörligt tillstånd, varda nedlagdt, år 1815 blifvit af skogen indelade och skattlagda 20 nya hemman, hvilka dervid, i likhet med de gamla hemmanen om 5 1/2 mantal, tillagts 2,363 tunnland 6 kappland skog för hvarje mantal, och, med undantag endast för 2 15/33, mantal skog i Gåsborns socken, som med stöd af nådiga Brefvet den 14 Februari 1815 frikallades från kronotionde intill dess silfververket med behörigt tillstånd finge nedläggas, åsatts dylik tionde, hvaremot de bergsfrälsehemmanen tillagda skogslotterna icke undergått någon beskattning; att de ifrågavarande skattläggningarne blifvit faststälda den 30 April 1816, hvarefter de nya hemmanen dels den 29 Oktober och dels den 26 November samma år blifvit till skatte under verket försålda; att, ehuru i nådiga Brefvet den 11 Juli 1811 föreskrift meddelats, att de förutnämnda bergsfrälsehemmanens räntor skulle från tiden för nyhemmanens skattläggning till statsverket utgöras, samma räntor fortfarande afkortats och, enligt Edert, Vårt Kammarkollegii, beslut den 12 September 1851, ur jordebok och räkenskaper uteslutits, i hvilken åtgärd dock genom Vårt nådiga Bref den 5 Augusti 1873 rättelse blifvit anbefald med föreskrift till Eder, Vårt Kammarkollegium att för räntornas utfordrande vidtaga laga åtgärder;